Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärkebiskopens slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12Ö
åter blivit slagen av en annan iakttagelse. Korsets triumf, tiggar-
ordnarnas och reformationens seger, Termopylae, Mayflower och
Lutzen förefalla oss självklara. Redan i skolans läroböcker lära
vi oss att det icke kunde gå annorlunda. Det var
nödvändigt.
Sakerna uträttades —
kanske inte alldeles lätt —
men de stå där
i alla tider som historiska fakta, och vi se och inse samman-
hanget, som visar varför de måste komma till stånd.
Alen om vi gå till verkligheten, se vi att ställningen var en helt
annan. Alla kloka människor ansågo det vara
omöjligt. Om man
väger makt emot makt och alla för handen varande omständig-
heter, kan man med påtagliga grunder lätt bevisa att en sådan
sak aldrig kan under givna förhållanden inträffa eller utföras.
Men det fanns en
ovägbar faktor med som icke kunde beräknas.
Denna ojämförliga och ovägbara faktor heter Tro. Förtröstan
som tror det omöjliga, därför att den tror på Gud. Mänskliga
ögon kunde icke förutse vad som skedde. Det utfördes icke med
lätthet, utan kostade tvärtom den yttersta ansträngning av alla
krafter. Det var
nödvändigt att släppa till varje droppe av vilja
och blod och att spänna själens och kroppens och andens krafter
till det allra yttersta. Kämparna, som vunno
seger, stodo vid
nederlagets brant. Bara en liten, liten obetydlig överlägsenhet —
liksom när i en tävlan den ene
löparen kommer in en halv se-
kund före den andre —
och saken blev verkligen genomförd. Det
som
synes oss
självklart visar sig för en närmare undersökning
vara nödvändig följd av
många sammanflätade, djupt liggande
orsaker, som
mänskligt att tala kommo fram och gjorde sig gäl-
lande tack vare oförbehållsamma och förtvivlade ansträngningar
av några stackars människobarn.
Det är omöjligt för oss att säga, huruvida historien kommer
att berätta att något stort har inträffat här i kyrkans och män-
niskosläktets öden. Visserligen hava vi själva eller åtminstone de
flesta av oss erfarit något stort under dessa dagar. Själva det
faktum att så många ombud från så många olika delar av Kyrkan
hava kommit hit, var i högsta grad otroligt. Många försök hava
gjorts genom pressen, i brev och samtal för att bevisa för oss att
detta företag var
omöjligt och att våra strävanden för ett slikt
möte voro
dåraktigt slöseri med mänsklig möda —
kanske till och
med någonting orätt, eftersom människan icke får ge sig in
på
sådant som Gud aldrig kan tillåta. Sinne, ande och kraft hava
icke haft mycken ledighet under dessa sista veckor. «Jag tackar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
