Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärkebiskopens i Uppsala avslutningspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
FOTO DAGENS NYHETER
Processionen på väg till Donikgrkan.
I.
Kyrkan lyssnar nog. Kyrkan är alltför snar att rätta sig efter
det som man
säger i de så kallade kyrkliga eller välsinnade kret-
sarna. Jesus gjorde annorlunda. »Om icke eder rättfärdighet över-
går de skriftlärdes och fariséernas, skolen I icke komma in i him-
melriket.» Kyrkan lyssnar för mycket till människor, för litet till
Gud. Ingen må inbilla sig; att han bättre hör Guds röst därför
att han slår dövörat till vad som
säges och höres i tiden. Ve
eder, säger Jesus, att I icke tagen lärdom av tidens tecken.
Jesus nämner i Luk. 8 vad som
stoppar till öronen. För det
första frestelse och motstånd. För det andra rikedomens omsorg
och levernets bekymmer. För det tredje, och det gäller nog många,
njutandet av livets goda. För att höra, måste vi vaka och bedja.
När mängden förnam endast ett tordön eller ljudet av en
ängel
(Joh. 12:45), hörde Jesus Faderns röst och talade och handlade
därefter. Vad förnimmes i de spörsmål som
sysselsatt vår bön,
vår eftertanke, våra rådslag dessförinnan och som nu
tvingat oss
tillsammans i Stockholm? Skrämmande tordön ha dånat, ett sorl,
ett virrvarr surrar omkring oss; även lugnande änglaröster höras,
men ack, tala de sanning? Nu måste vi rannsaka oss och fråga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
