Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den byzantinska bygnadskonsten - 9. Islams bygnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudelement utgöras af delarnas centrala anordning samt bruket att
med kupolhvalf täcka de mest betydande rummen. I stället för
hasilikans kolonubygnad möter oss här en pelarbygnad med sina
breda ytor och väldiga hvalf, och blott på nnderordnadt sätt
tillkomma här kolounställningar till uppbärande af emporer (läktare)
och till begränsande af sidorummen. Endast den för altartjensten
nödvändiga absiden bröt mot det strängt centrala uti dessa
bygnaders anläggning. Till prydnad användes å väggar och pelare
brokig marmorbeklädnad och uti kupoler, halfkupoler och nischer
glänsande mosaiker. Kolonnerna, med sina baser och kapitäl,
gesimser, friser, dörr- och fönsterinfattningar, samt emporernas
skrank gjordes af marmor och täcktes med ornament.
Ett sådant monument af afgjord byzantinsk hållning är San
Vitale i Ravenna, uppförd redan under östgoternes herravälde.
Den högsta förebilden för denna österländska bygnadskonst är
Sofiakyrkan i Konstantinopel, uppbygd 532-537 under
Justinianos’ regering. Gudsmoderskyrkan dersammastädes,
uppförd omkring år 900, är åter ett behagligt prof på senare
byzantinsk konst. Af det byzantinska inflytandets vidsträckta spridning
är mänstern i Aachen likaledes ett exempel; uppförd åren
796-804 af Karl den store, utgöres den af en åttahörning, täckt
med ett kupolartadt hvalf och försedd med sextonsidig omgång,
öfver hvilken enligt byzantinsk sed ligger en empor.
9. Islams bygnadskonst.
Den muhamedanska arkitekturens utveckling är på det
närmaste förbunden med de religiösa behofven, hvilka i många
hänseenden likna de kristna. En rymlig sal (mirab) för de
bedjande och derinvid ett särskildt heligt rum (kibla) till
förvarande af Koran äro hufvudfordringarna för Korans moské.
Derintill sluter sig en stor gård med en brunn för pilgrimernes
tvagningar. Smärta, tornformade minareter, från hvilka muezzinen
kallar de troende till bön, äro äfvenledes oundgängliga; härtill
sluter sig ej sällan en kupolartad minnesvård öfver moskeens
stiftare.
Moskeens grundform var antingen den byzantinska
centralbygnaden eller en qvadratformig gård, rundt omkring omgifven af
salar och med sjelfva helgedomen innerst.
Arabernes konstsinne var icke nog stadgadt för att kunna
väsentligt befordra arkitekturen i konstruktivt hänseende; deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
