Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den romanska bygnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sjelfva bygnaden. Det platta taket efterträddes längre fram
af hvalfvet och vanligast korshvalfvet; mera sällan, och vanligen
i Frankrike, användes kupolen
eller tunnhvalfvet. Pelare och
kolonner begagnades på
flerfaldigt sätt. Man sökte göra
midskeppets höga öfvermurar
lättare derigenom, att man lät
en gesims löpa ofvanför
arkaderna, och öfver denna sattes
fönster. hvilka dock voro mindre
än den fornkristna basilikans.
Dylika fönster, ehuru mindre
än de öfre, öppnades äfven i
sidoskeppens omgifningsmurar
och i absiderna, trenne uti
hufvudabsiden och ett uti byar
och en af de andra. Rundbågen
förblef den herskande, ehuru
sedermera äfven spetsbågen
förekommer. Pelarnas kapitäl
utbildades på flerfaldiga sätt;
i de antika formernas ställe
trädde prydliga kalk- eller
tärningskapitäl (16), hvilka
sedan ofta rikt smyckades med
bladverk eller besynnerliga
djur- och menniskoskepnader. Den
lätta, utåt väggytan löpande
bågfrisen (17) blef särdeles
karakteristisk. Hufvndfasadens
medelpunkt var hufvudportalen,
uti och omkring hvilken
ornamentikens fulla prakt
utvecklades. Denna prakt sträckte
sig likväl äfven till bygnadens
alla öfriga delar och rörde sig
med stor frihet; blommor och
blad omvexla med
linieornament, djur- och meaniskobilder samt monströsa figurer af
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
