Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Framställningens medel och förfaringssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
målas endast styckevis, hvarvid lätteligen sjelfva hopfogningsställena
synas på ett störande sätt, i synnerhet som den uppsugna färgen
undergår en betydlig förändring från sitt friska tillstånd, och öfverarbetningar
äro möjliga endast i ringa mån genom lätta retoucher
al secco. Man har derför nyligen uppfunnit stereokromien,
der färgerna läggas på torr rappning, men sedan dränkas med
vattenglas och derigenom på det innerligaste förenas med murytan
samt skyddas mot väderlekens inflytande.
Ett särskildt slag af måleri är vidare emaljmålningen,
der färgade glasflusser smältas på metallgrund. Under medeltiden
fasthöllos och åtskildes de olika färgerna antingen med fria metalltrådar
(på byzantinska sättet, kalladt émail cloisonné, väggemalj)
eller ock genom de uppstående ränderna mellan i fördjupning
framstälda bildytor (émail champlevé, gropemalj, bruklig
vid Rhein och i Limoges). Präktiga relikskrin från rheintrakten
eller limogesverkstäderna finnas ännu talrikt från romanska tiden;
sådana förekomma äfven i Sverige. Under renässansen upphöjdes
detta slags måleri, ej mer hindradt af metallinierna, till hög grad
af fulländning, och det fortlefde ända in i 18:e århundradet flerstädes,
äfven i vårt land, der det då hade skickliga utöfvare.
Porslins- och fajansmåleriet har mycken slägtskap med
det föregående; det öfvades först i Kina och Japan, men öfverflyttades
sedan till Europa, der det uppträder redan i medeltiden,
men först når sin fulländning med införandet af det så kallade
äkta porslinet (i Meissen, Sévres, Berlin, Wien och så vidare).
Färgglasyren förenas genom upprepade bränningar med sjelfva
det genomskinliga underlaget. Slutligen böra vi nämna glasmåleriet,
som under medeltiden till en början utgjordes af ett
slags musiviskt arbete, i det teckningen framstäldes genom olikfärgade
glasstycken, förenade genom en fast blyinfattning. Tekniken,
ännu något otymplig under den romanska tiden, ehuru utmärkt
genom praktfull färgglöd och tapetartad effekt, fullkomnas
småningom: man uppfinner »svartlodet» (ett slags svart lapisfärg),
med hvilket man tecknar och skuggar, man målar fritt med färgerna
och utslipar också ibland ljusstälien samt använder för
stöne verkan öfverfångglas (hvitt glas med ett tunt färgöfverdrag).
Sin högsta betydenhet egde glasmåleriet under den gotiska tiden,
då det utvecklar en storartad, med bygnaderna öfverensstämmande
stil. Under det 15:e århundradet blir det friare, mer naturalistiskt,
men saknar den förra stilkänslan; dess bilder täfla med oljemålningars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
