Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det italienska måleriet under 15:e århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det mest framstående rummet genom sin utmärkte mästare Andrea
Mantegna (1431-1506). Hans förnämsta arbete är väggmålningarna
i kyrkan Eremitani i Padova. Vidare smyckade han
hertigliga palatset i Mantova. Allt är måladt på guldgrund
och uppdagar hans förkärlek för antiken. Bland hans altarbilder
böra nämnas högaltaret i San Zeno i Verona och en tronande
madonna i Louvre.
Uti Lombardiet var skolan i Milano af högt värde, men
ännu mera betydande den i Venezia, hvars egentlige grundläggare
blef Giovanni Bellini (1426-1516). Färgen blef under deras
hand framställningens rätta element. Redan under tidigare epoker
hade i Venezia framför andra ställen visat sig ett sträfvande till
en rik och smältande kolorit, och i det af van Eyck i Flandern
utbildade oljemåleriet, som af Antonello da Messina fördes till
Italien, fann man det förträffligaste medel härför. Utan djupare
tankar, utan synnerlig poetisk lyftning, utan rikedom eller omvexling
i sammansättningen förstår Bellini likväl gifva sina bilder
ett uttryck af ädelhet och värdighet; utan lidelse framstå de
högtidligt lugn, och detta genom betydelsefullt utpräglade karakterer.
Derjemte uppnår koloriten hos honom denna milda kraft och lysande
klarhet, hvilka allt sedan förblefvo den venezianska skolans
oafhändliga egendom.
Uti Giovanni Bellinis fotspår trädde ett stort antal talangfulla
lärjungar, bland hvilka här må nämnas Vittore Carpaccio
och Cina da Conegliano.
Midt i det öfvervägande realistiska sträfvande, som under
15:e århundradet genomträngde nästan alla skolor i Italien, bibehöll
sig i Umbria, öfre Teveres stilla skogsdalar, en sjelfständig
konstriktning, som mera berodde på djup känsla än frisk
uppfattning af det yttre lifvet. Denna skolas egentlige fader är
Niccolò Alunno från Foligno; Pietro Perugino (1446-1524) upptog
dock hans påbegynta verk och bragte det under sin långa
lefnad till en egendomlig fulländning. Ett djupt religiöst svärmeri
hvilar öfver alla hans bilder; uttrycket af andakt, hängifvenhet,
bönfallande och hänryckning öfverträffar nästan allt, hvad andra
mästare i denna väg framstält. I synnerhet ega hans qvinnogestalter
(63) stort behag, och äfven det ärevördiga uttrycket hos
ålderdomen lyckas honom väl; han saknar blott ett sådant för
manlig kraft och energisk vilja. Från hans bästa tid härrör den
tronande madonnan med fyra helgon, nu förvarad i Vatikanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
