Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— —
mig. Jag kände mig nästan som brukspatron,
där jag låg makligt utsträckt i droskan och
blossade på en cigarr. Färden gick genom
lummig skog på en bred och jämn landsväg.
Af kusken fick jag med möda veta
namnet på de ställen, vi passerade. Men det var
allt. Han såg dyster och sluten ut, och det
var omöjligt att få något samtal i gång.
Slutligen måtte jag ha somnat, ty jag
vaknade vid en häftig stöt.
???
»Ja, se», sade kusken, »vi ä’ hemma nu.
Det är bara det där grafkoret, som står
där. Han pekade på ett litet stenhus invid
landsvägen. »Hästarna skygga alltid, när
de skola förbi det »
»Hvad kommer det sig af?»
»Det vet ingen», sade kusken med djupt
allvar och såg ohyggligt hemlighetsfull ut.
»Det är en lång historia», tillade han.
Jag var förvånad öfver att han blifvit
talför i en hast. Men jag hade ingen lust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
