47 som hälst, t. o. m. på bottnen. Framkanten är lika hög som de andra skiften. Bakkanten göres 60 mm. hög, och sidorna spetsas bakåt i förhållande därtill. Över denna sarg spikas 3/i tum tjocka späntade bräder så långa, att de nå 100 mm. framom framkanten och lika mycket bakom bakkanten. Taket bör gå 50 mm. utom sargens sidor. Kanterna avputsas Ta- ket täckes med papp. Vid takets fram- och bakkant bör man spika vattenlister. (Se bild 11). Botten (enkel). Bottnen göres av 1 tum späntade bräder, 560 mm. långa (5), och så många att bottnen får en längd från bakkant till flustrets gångled av 600 mm. Bräderna böra hälst limmas och å översidan spikas två 3A tum eller 18 mm. tjocka bräder (14), som äro 560 mm. Iånga och 122 mm. bre- da, som teckningen visar. Dessa bräder skola vara på ett avstånd av 316 mm. från varandra. Biten n:o 15, som är 316 mm. lång och 122 mm. bred, fastspikas mellan brädernas n:o 14 bakre än- dar. Ett yngelrum ställes mitt på bottnen, så att dess inner- sidor gå järns med bräder- nas 14 och 15 innerkanter och listerna 21 spikas fast vid bottnen. Över flyghåls- kanalen Iägges en 90 mm. bred täckbräda (16). För att få tillräckligt högt flyghål hyvlas bottnen från den streckade linjen till framkanten, så att den därstädes endast håller 10 å 12 mm. Det egentliga flustret (6), som även avtunnas mot fram- k®1! vara 80 å 90 mm brett och fästes med lämpliga gångjärn vid bottnen. Flustrets framkant avfasas, så att, när flustret slås upp mot kupväggen, det sluter så tätt intill som möjligt. Genom att flustret kan fällas upp, bildar det snö- skydd under vintern och utestänger solstrålarne under den tidiga våren.