- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H0:2

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAFEN 4

Till anmälan.

»Biografen», det är uttytt livsbeskrivaren. Så
kallades den, som nedskrev en människas levnadshistoria.
Och han benämnes så ännu. Men numera låter det
grekiska låneordet för hög och låg, lärd och olärd
hemvanare svenskt i en helt annan betydelse. I
storstadskvällens dunkel lyser det ordet gång på gång
emot oss, i ljusskrift kantande samfärdselns
stråkvägar-, och själfva småstadens idylliska lugn bryter det.
Allt sedan Edisons stora och till sin fulla betydelse
ej ännu överskådliga uppfinning lockar det i stigande
tal och med ökad styrka, det drager oss alla, rik och
fattig, gammal och ung in genom de dörrar, varöver
del prålar. Var finna vi grunden för den
kinemato-grafiska konstens obestridliga popularitet och trollmakt
öve, sinnena, en makt, som alldeles visst skall visa
sig vara annat än en övergående modesak? Till en
del i vad kinomatografien kan bjuda, till en del i
sättet, varpå den bjuder det. På biografernas vita
dukar mötas våra läströtta och på bokstavstyper
utleda ögon av den åskådligaste och primitivaste av all
skrift - bildskriften. Men huru annorlunda än för
ett par årtusenden tillbaka. Bilderna, som då stodo
där huggna i sten, symboliska, stilla och döda, ha i
denna yttersta tid blivit en skrift, som är realistisk,
rörlig och levande. Hällristningen och filmen!
Civilisationens begynnelse och annalkande mot
fulländningen. Ytterligheterna, som beröra varandra i tv måtto
att deras språk är lättare tillgängligt för barnet och
clen outvecklade, än vilket annat mänskligt
meddelelse-medel som helst. Och för den reflekterade eller för
stunden tanklöse blir detta bildernas lättlästa språk,
oavsett innehållets eggelser, en vila.

Och vad kunna biograferna bjuda? Allt
kroppsligt, men också alltså allt själiskt, som är skönjbart i
det kroppsliga, genom rörelse, min och åtbörd, över
huvud allt, som kan fångas av kamerans omutligt
sannfärdiga blick. Och de tusental mil av filmer, som
afton efter afton rulla hela världen över, kasta på
bild-teatrarnas projektionsskärmar sitt myller av
levande-liv Och bilderna äro där sådana, som det verkliga
eller spelande liv, varifrån de hämtats. Utan
motsatsen av svart och vitt, ljus och mörker — ingen bild;
utan v kontrasten av gott och ont, vackert och fult,
kvickt och dumt — icke bilden av livet eller tyvärr
ens dikten och drömmen därom. Därför är så mycket
i goda människors idkeliga klagan över
»biografelän-de så lönlöst. Bilderna bli ändå, som det liv, vi
leva, i litteraturen liksom i naturen. Förbättras vårt
eget utseende, då först bli vi vackrare i spegeln.
Med lagar och straff, kunna vi - och måste
-amputera det ruttnande döda, som vidhänger och
hotar vårt liv. Men kniven formar lika litet en helare
människa som saxen ett positivt bättre biografdrama.

Nej, inifrån sker all tillväxt och förädling,
därifrån kommer också all hälsobot och smakförfining. Och
då denna som veckotidning tänkta och planerade skrift

nu framträder i sitt provnummer för att med svaga, men
låt mig hoppas växande krafter på sitt sätt verka lör det
svenska biografväsendets höjande, gör den det med just
denna höga och ärliga syftning. Men liar man då
behov av en sådan tidning, då det finnes andra, så
onödigt många, som ibland också de med någon spalt
i bästa uppsåt ägna sig åt biografernas fostran? Ja.
Det är med dem samma otillräck ighet som med låt
mig säga en censur, må den så vara den bästa och
nödvändigaste. De komma med sina råd och
förmaningar utifrån.

Och jag vill att dessa blad skola bli början till

biografväsendets e g e 11 tidning. ’Den röst, varigenom
det skall göra sig hört, den spegel, där det skall lära
känna sig självt. Ty självkännedom är vägen till
förbättring; clen första förutsättningen för en sådan. Icke
lör att vår biografhantering just nu i genomsnitt är
mei dålig än annorstädes i världen, antar jag.
Den är, och bar, som sagt, i jämnhöjd med
oss själva. Men dock tillräckligt långt från
idea-lel föi att icke en bättring är av nöden. Och vems är
lelet, Biografägarens ensamt eller ens till större
delen? Den som är så korttänkt att han påstår det, må
finna sig i att kallas dum. Det är vanligtvis en dyr
historia att ge sig till reformator, och endast fåtalt t
har kallelsen. Publikens? Där klämmer skon värre.
Så länge vi över allt annat söka det sensationella och
rafflande, möja oss i slipprigheter, grina upp till öro
nen åt råheten, gråta åt det dumsentimentala och
långledas åt det sköna och harmoniska, få vi stå vårt
kast. Biografidkarens smak måste med eller mot
hans eget tycke i nittionio fall af hundra vara
publik-majoritetens, varefter naturligtvis en ytterligare
återverkan till det sämre på allmänheten äger rum. Och
föi a : utifrån hejda den kunde det talas om
kommunal-biogra ei och understöd åt de enskilda biografmän, som
ville höja konstens fana■■•. Som a itid med tvivelaktig!
resultat

Med denna övertygelse är vägen given för en
tidning som denna. Den måste bli en medlare och
enare, bli bandet, kommunikationen de i
biografväsendet intresserade emellan. Dess redaktion måste
därför vara personlig, stark och omutlig, ha blick och
öra för alla parternas behov och önskningar, men
också egen vilja och egna ideal. Endast så kan den
verka åt de skilda hållen och förtjäna allas förtroende.
En stor och tacksam uppgilt, men fast svår för en
enskild man, är den omöjlig för flera. Men en tröst
är att ett personligt styre ej utesluter personbyte.

Den sö lagda grundvalen föreskriver också
avvägningen av tidningens innehåll. Den skall äga det
fackligas intresse för yrkesmannen, allmänintresse för
biografernas publik. Den får ej bli en ledsam, om än så
aktningsvärd, predikare, utan en trogen, angenäm och
underhållande vän. För den skull vill »Biografen»
I ram fö 1 all,i vara lackorganet, en källa för
yrkeskunskap och biografnyheter - också de läsvärda och
läsliga för allmänheten - men även bjuda på mycket

Aktiebolaget Ny a Banken

Vasagatan 6 Kornhamnstorg 6

-= Fullständig bankrörelse =~

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free