Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
maren 1909. Tillkallad såsom sakkunnig
för att inom civildep. biträda vid utarb.
av biografförordn. hösten 1909.
Utnämndes till ord. gr.-man av biografbilder i
juni 1911. Anhöll om entled. från denna
befattning f. o. m. 1913.
Författarskap: Hjälten bland hjältar
(1905), Svenska författare I, II (1911,1912),
medlem i redaktionskommittén för
Folkskolans läsebok (I, II utkomna).
Censor Gustaf Berg är född i
Naf-verstad (Bohuslän) den 20 dec. 1877, blev
student i Halmstad 1896 och fil. kand. i
Lund 1900. Han har sedermera efter
en kortare tids juridiska studier ägnat sig
åt tidningsmannabanan, var redaktör och
utgivare av Varbergsposten 1902—03 och
har därefter medarbetat i Svenska
telegrambyrån och Göteborgsposten samt de
senaste fem åren i Svenska Dagbladet.
För övrigt har han medarbetat i
åtskilliga in- och utländska tidningar och
tidskrifter, utgivit broschyrer etc. och
redigerar från och med i år tidningen
»Scouten». I tidningsmannaorganisationernas tjänst har Berg nedlagt betydande arbete och särskilt inoin
Svenska journalistföreningen intagit en ledande ställning. Till extra biografcensor förordnades han i november
1911 och har därefter oavbrutet haft förordnande som ordinarie eller extra granskningsman.
Biografkoncession eller icke?
En intepvjubukett.
En rörelse, vars betydelse på gott och ont
ej kan underskattas, en sak, som man håller
av och vill väl, den måste med alla lovliga
medel främjas och höjas, så mycket är då
solklart, och så mycket äro vi alla,
Biografens skrivare och läsare, eniga om.
Koncessionsfrågan för biografer, den hade jag läst
åtskilligt om i veckans dagblad. I
kommentarerna till ett polismästareavslag på
dekla-niationsnummer av länge kända och till sitt
värde erkända dikter, som blankare angående
en stadsfullmäktigemotion, i artiklar och
notiser. Säkert är det att frågan om
kon-cesssion för biografrörelse eller ej snart blir
aktuell och brännande, och det är
naturligt att den vid passerandet af
Brunkebergstorg livligt rörde sig i min
biografintresse-rade hjärna. Alla medel att höja
biograf-prestationernas värde och därmed också
yrkesmännens sociala raiigställning måste
naturligtvis tillgripas, resonnerade jag. Alla
medel? Ingalunda, ingalunda, svarade jag
mig själv. Ändamålet, som helgar medlen,
det är ju en av varje oförvillat samvete
utdömd sats. Hur är det nu med
koncessionskravet, är det, om också ändamålsenligt,
även ett gott medel eller åtminstone ett
som till sin valör kan räknas till
moralvärldens adiafora? En ny fråga, ty inom mig
hörde jag de gamla, men varje ungdomligt
sinne tändande slagorden om personlig
frihet till näringsförvärv och rätten till
fri täflan och kamp om brödbiten, om också
icke rikedomen. Det är ju rent av olagligt
att hindra sådant, men är det tillika
olovligt? Det rätta är, eller ansågs åtminstone
i min barnalära evigt, det lagliga
föränderligt. Men biografkoncession, kan den ej
rent av vara något orätt? Hindra många
framtidsplaner och byggandet av många
biografluftslott, eller t. o. m. med
retroaktiv verkan beröva åtskilliga det förut
knappa levebrödet? Saken har tydligen
sina avigsidor, tänkte jag, är detta ej orätt.
Och så 2intrånget på den personliga friheten».
Olidligt. Men det är så mycket annat, som
jag icke förut får. Jag får inte regera
Sverige, får inte bygga pansarbåtar för eget
bruk, får inte sitta på operakällaren längre
än till kl. 1 f. m. eller skicka stadsbudet efter
mindre än en liter, får inte här inne i
staden skjuta på lerduvor eller kanariefåglar.
Allt detta, som kanske i bästa avsikt kunde
falla mig in, är ju idel lovliga men därför
ej lagliga ting. Jag får det helt enkelt
icke.
Så långt hade mina tankar hunnit,
kämpande bland tvivlens töcken. Så föll
min blick på den monumentala, gamla
pumpen med det rena klara vattnet ur
Brun-kebergsåsen. Pumpen —■ en djupsinnig
symbol av intervjuaren. Varför ej också i
koncessionsfrågan pumpa ur andra
vishetsbrunnar än min egen sinande. En flödade
ju alldeles i närheten. Varför ej fråga
fackmännen? Brunkebergsteatern Victoria!
Direktör Lars Bergström behövde ej
pumpas något vidare, hans bergfasta övertygelse
sprudlade genast fram ur hans inre. En
saftig och bastant personlighet. Att
förlikna vid en blommande kaktus, färdig
att mitt bland ordens färgrika blomning
resa borst.
— Koncession, önskligare och
nödvändigare än allt annat eller också om än icke
allt, så dock det mesta. En biograf på 20,000
innevånare, det kunde låta sig höra. Det
var förstås huvudstaden han menade, ty
annars bleve ju flertalet av Sveriges städer
i saknad av det betydelsefulla
kulturmed-let, och det vill lir Bergström säkerligen
icke. Nej, även i mindre städer borde två
teatrar finnas för den sunda konkurrensens
skull. Efter en tillräcklig övergångstid borde
den nya koncessionsstadgan på det
gagnc-ligaste kunna verka retroaktivt och
fruktbärande för hela biografväsendets andliga
valör, afdika den svåra uppsjö på filmteatrar,
som nu dränker Stockholm som en
syndaflod. Med särskilda fordringar på de
kon-cessionssökandes bildning ocli personliga
kvalitet bleve det snart slut på den osunda
och för god biografkonst förnedrande
reklamen med lergökskonserter,
mungigepro-fessorer och diverse pristävlingar.
Genomförandet av koncessionskravet skulle sätta
en damm för den galna konkurrens av do
alltför många, som väl icke synnerligen
’skadar, men dock besvärar och retar de
biografägare, som konkurrera på det enda
riktiga sättet: genom sina programs godhet,
och så i ärlig tävlan gagna sin konst.
Gottfrid Westling Tryckeri- & Handels Aktiebolag
’ CtrrAAirUAT lur
Bindgarn :
Omslagspapper ■’
Toilettpapper i ark och rullar
Marie Louise Gagner.
Gustaf Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
