Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biogeafen
glansning av undantaget, Från sådana håll i filmlägret,
där man ser saken i stort, ifrågasattes icke heller dylikt;
man är där i stället tacksam för denna
propagandamöjlighet för ökad och aktningsbringande marknad åt filmen.
Skulle det däremot vara fråga om utvidgning av
undantaget, för vilket dock K. M:ts dispens redan nu står öppen,
så har redan i det ursprungliga sakkunnigebetänkandet
och k. propositionen övervägts, vad därvidlag närmast
kan komma under debatt, nämligen »undantagets
utsträckning jämväl till exempelvis föreläsningar i
allmänhet över vetenskapliga, litterära eller konstnärliga ämnen,
föredrag över resor och möjligen andra liknande allmänna
föredrag». Särskilt har även nämnts »förevisning av
biografbilder vid andaktsövning».
Förordningens andra paragraf, vars väsentliga uppgift
är att giva polismyndigheten befogenhet att inställa eller
upplösa biografföreställning, som befaras medföra eller
vållat oordning, torde i detta hänseende icke någon gång
ha behöft tillitas. Att den bör stå kvar är emellertid
klart, så mycket mera som den tillika är grundval för
poliskontrollen å efterlevnad av ordningsmakts och
censurmyndighets föreskrifter. På samtliga håll å
landsbygden och i några städer har det veterligen varit si och
så med tillsynen, och det kanske ur denna synpunkt
icke vore ur vägen att fundera över någon metod, som
gör kontrollen mera tillgänglig för allmänheten. Ett
uppslag i denna riktning har undertecknad tillåtit sig
framkasta, nämligen insättande i varje granskad film av
en textremsa på några meter, angivande bildseriens
godkännande för eller icke för barn.
Barntillträdet är ett av biograflagstiftningens mest
invecklade, men otvivelaktigt också viktigaste problem. Det
förutsätter en fixerad åldersgräns, en därefter lämpad
särskiljning av filmmaterialet och yttre anordningar för
gränsens utmärkande. Det sistnämnda har redan berörts,
hithörande förhållanden regleras av paragraferna 3 och G,
den senare själva censurreglementet, vars bestämmelser
för tillfället lämnas åsido.
En del biografintressenter äro för barngränsens totala
utplånande, varemot flertalet nog önskar den
upprätthållen. Tages den bort, bleve ju följden en indelning
av filmerna i rätt och slätt tillåtna och förbjudna,
varvid det är tydligt att fordringarne på de över huvud
taget tillåtna bleve större. Med andra ord, censuren finge
skärpas. En höjning av åldersgränsen kunde å andra
sidan tänkas medgiva en — för att begagna prof. von
Schéeles uttryck i förra numret — ännu »släpphäntare»
censur. I Tyskland, Österrike och Schweiz är
åldersgränsen som bekant numera, högre, och därtill är en
gräns nedåt stimulerad, och dock äro respektive länders
censorer fortfarande i vissa hänseenden mera nogräknade,
än vad de svenska granskningsmännen tilltro sig att vara.
Gränsen vid femton år torde alltnog ha många skäl för
sig. Visserligen är redan den tämligen flytande; en
storväxt 12-åring lägger den just inga hinder i vägen
för! Och här i landet har man icke velat gå till sådana
rigorösa bestämmelser som att strafflägga både
biografägare och barn, om en underårig av misstag fått tillträde.
Men av nära tillhands liggande omständigheter synes det
påtagligt, att en gräns vid 17 — eller kanske L8 ii 20
— år skulle i praktiken bli ännu svårare att draga upp.
Bestämmelsen i § 3, att »genom tydliga anslag skall
utmärkas, huruvida barn äger tillträde till
biografföreställning eller icke», har visat sig i oväntat många fall
behöva inskärpas. Det är en mycket vanlig
felförestiill-ning, att då man kör »rött program», så behövs intet
anslag alls. Stundom menar man en anmärkning på
programbladet vara tillräcklig. Och på några håll har
den tokroliga anordningen praktiserats, att i ett
övervägande »rött» program, barnen utvisas under ett »gult»
nummer. Detta är tydligen uppåt väggarna galet och
dessutom innerligen onödigt, då cirka 75 procent av alla
filmer gå »röda». Hur det kunnat hopfogas med föreskriften
om »tydliga anslag» beträffande föreställningen i dess
helhet vore de övervakande polisorganens sak att förklara.
Det i g 4 stadgade undantaget för aktuella bilder, att
de få visas utan censurens tillståndskort i tio dagar från
deri, då afbildade händelsen ägt rum, bar också i en del
fall vållat förbistring. Det förbises ofta, att dock »icke
heller dylika bilder må förevisas, innan polismyndigheten
godkänt desamma». Somliga sätta dessutom ett obefogat
likhetstecken mellan aktuell bild och naturbild i
allmänhet. Likaså är det misstaget icke utan exempel, att de
tio dagarnes »karenstid» är att räkna från filmens
utsläppande o. d. Dessa misstolkningar äro emellertid av
den art, att erfarenheten undanröjer dem. Förordningens
formulering lämnar näppeligen rum för missförstånd.
De detaljerade föreskrifterna i § T om innehållet i
granskningsmännens intyg skulle måhända utan skada
kunna förenklas till ett stadgande, att korten förses med
nödiga upplysningar för tillhörande films identifiering.
Saken vinner i betydelse därigenom, att icke blott
personalen på statens biografbyrå skulle bespara-) åtskilligt
skriveri, utan att den korresponderande paragrafen 2 i
föreskrifterna om granskning av biografbilder rörande
den granskningspåkallandes uppgiftsskyldigh’!t på
motsvarande sätt kunde förenklas, vilket man har anledning
förmoda icke skulle vara ovälkommet.
I avseende på klagan hos K. m:t över
»granskningsmans beslut», har den frågan uppställts, huruvida icke
denna besvärshänvisning gäller blott och bart beslut i
avseende på »själva censureringen». Andra »beslut»
skulle granskningsman icke vara mäktig att fatta enligt
förordningen — eller också skulle han bli sin egen högsta
instans I Svaret på denna formfråga är kanske redan
givet genom ett prejudikat, då detta läses, eller är snart
att vänta. Det är emellertid förknippat med afgörande
svar på realfrågan om censurmyndighetens befogenheter
i avseende på de »klipp», som äro konsekvenser av
stadgandet om godkännande »belt eller delvis» av film. I
praktiken ha inga nämnvärda svårigheter förekommit,
då alla så gott som undantagslöst haft samma mening
om vad som därvidlag är lämpligt och fördelaktigt.
1 förvissning, att denna tidnings redaktion skall
välvilligt upptaga de vidare inlägg i detta ämne, som från
olika håll kunna vara att motses, stannar jag för denna
gång för min del vid denna lilla inledande orientering.
Gustaf Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
