Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
En skadeståndsaffär på
millioner.
Svenska Biografteatern mot
Nordisk Film.
På torsdagen i förra veckan
förevar vid sjö- och handelsrätten i
Köpenhamn första gången ett
uppseendeväckande mål, som A.-B. Svenska
biografteatern anhängiggjort mot
Nordisk filmkompani i syfte att fastslå
det svenska bolagets rätt till en
ersättning på närmare 7 miljoner kr.
för kontraktsbrott från den danska
firmans sida.
Svenska biografteatern stod förra
året i affärsförbindelse med danska
firman Fotorama, som sedermera
uppgick i Nordisk film. Med detta
bolag har Svenska biografteatern haft
kontrakt om samarbete som skulle
hindra de båda bolagen att
konkurrera med varandra.
I kontraktet voro noggranna
bestämmelser uppgjorda för
likvideringen av den danska firmans levei
anser. Nordisk film skulle presentera
kontokurant den lü varje månad, och
den 20 i samma månad skulle
Svenska biografteatern ha likviden klar.
I början av denna säsong strejkade
Nordisk film med kontokuranten, som
anlände först åtta dagar efter det
stipulerade datum, och då direktör
Magnusson i Svenska biografteatern
just då befann sig på resande fot
och ej ansåg sig redo till likvid på
bestämt datum på grund av den
försenade kontokuranten, föregav
Nordisk film kontraktsbrott från hans
sida. Det hjälpte ej att direktör
Magnusson framhöll att hade
kontokuranten inkommit i kontraktsenlig
tid, hade också likviden kunnat ingå
på bestämt datum; Nordisk film
ansåg kontraktet förverkat.
Sedan dess har Nordisk film
konkurrerat friskt med Svenska
biografteatern och rullat sina films litet
varstans på svenska biografmarknaden.
Kontraktet mellan firmorna hade
emellertid bestämt ett bötesbelopp på
■500 kr. för varje dag som Nordisk
film rullade films på svenska
konkurrentteatrar. Beräknar man att
sammanlagda antalet dagar, som den
danska firmans films gått i Sverige
vid sidan av kontraktet, är 400 och
antalet films 35, kommer man alltså
upp till en summa av 7,000,000 kr.,
som det av den svenska firman
förmenta kontraktsbrottet skulle komma
att kosta konkurrenten. Dessa
beräkningar äro baserade på ytterst
noggrant organiserad kontroll.
Emellertid bar man icke genast
yrkat på alla sju millionerna. Till
en början har man slagit ned på
Nordisk films import till en enda
svensk teater, Biorama i Göteborg,
och preciserat sina
ersättningsanspråk för denna under tiden 15
augusti—1 januari till 22,500 kr.
Vinnes denna rättegång, är det
meningen att med stöd av det sålunda
erhållna prejudikat göra samma
process med avseende på alla andra
svenska biografer, till vilka Nordisk
filmkompani kontraktsstridigt
levererat films.
D. N:s korrespondent har haft en
intervju med dir. Skaarup vid
Fotorama, som menade att hans förseelse
mot kontraktet intet hade att betyda
mot Sv. Biografteaterns »brott» mot
detsamma.
Fotorama innehade
ensamförsäljningen för Nordisk filmskompanis
bilder i Skandinavien, men vore för övrigt
en självständig firma. Nordisk
filmskompani skulle därför icke bli
ersättningsskyldig om Fotorama förlorar
målet, som troligen kommer att föras
inför hov- och statsrätten den 13 dennes.
Ordet fritt.
I en aktuell fråga».
Herr Redaktör!
I en aktuell fråga, kinematografien
i undervisningens tjänst, må det
tillåtas mig att göra ett uttalande, ehuru
jag, överhopad av arbete, för tillfället
ej kan prestera någon fullständigare
utredning.
Allt sedan arbetet på
biografväsendets reformering började i vårt land,
har jag yrkat på att detta arbete ej
skulle inskränka sig till en del mer
negativa åtgärder, till censur m. m.,
utan att det skulle omfatta rent
positiva anordningar, framhävandet och
befordrandet av allt det myckna goda
på området samt brukandet av
kino-matografien i undervisningens och det
bildande, fostrande folknöjets tjänst.
Det var därför vår byrå fick namnet:
Statens Biografbyrå och icke
Censurbyrå, och jag har därför såsom
granskningsman bela tiden strävat för det
målet: tillgodogör and et för
undervisningen av detta vår tids ypperliga
åskådningsmedel, kinematografien. De
redan föreliggande resultaten — det
erkänner jag villigt — äro ej
synnerligen imponerande, men behovet
av och intresset för den sak det
gäller, äro dock väckta i ganska vida
kretsar, och det skulle nu blott
behövas en samlad medverkan av de
intresserade, av
folkbildningsföreningar, staten m. fi., så skulle snart
utvecklingen vara i full gång och ett
viktigt positivt syfte vara vunnet.
Annu så länge är dock det mesta i
marknaden inriktat på något helt
annat än att gagna undervisningen, och
arbetet för befordrandet av detta
intresse är ganska mödosamt.
Men har det månne för
reformiv-rarne gällt att’ energiskt konkurrera
med biografen, med det myckna goda
och utvecklingsdugliga inom
biografväsendet och på något vis komma
detta till livs? Ingalunda, det har
gällt att utvinna en ny marknad för
filmen. Men om nu även biograferna
skulle vilja avse denna? Ja, då få
vi väl söka att samarbeta för
vinnandet av våra gemensamma syften, coh
vi få väl ömsesidigt respektera vår
rätt att ta i vår tjänst ett av den
modernaste teknikens underbaraste
hjälpmedel. Vi torde ej kunna hindra
skolan att använda det, vi torde ej
kunna sätta en spärr för en redan
påbörjad utveckling. Kinematografien
hör oss alla till. Och jag kan i detta
sammanhang med tacksamhet
erkänna, att jag på många håll inom
biograflägret sett mycken förståelse för
den sak det gällde, man hoppades,
när publikens smak hade mera
stadgats, att kunna göra åtskilligt för
realiserandet av önskemålet. Och vad
nu Stockholm beträffar har jag svårt
att tro, att det verkligen vore fråga
om en opinionstorm mot skolans, och
då närmast Borgarskolans rätt till
kinematografien.
Men skall Borgarskolan för sina
kinematografiska förevisningar vara
fritagen från anmälningsskyldighet
m. m.? Ja, enligt
biografförordningens 13:de §, som ger klar och
tydlig dispens åt läroanstalt. Men iir
Borgarskolan i den verksamhet, som
här är fråga om, att betrakta som
en läroanstalt? Säkerligen. Den har
offentligt anslag för denna sin
undervisning, den har som åhörare även
sina egna elever, vilka mot halv
avgift få tillträde, och när
Borgarskolan för övrigt vänder sig till en
annan, och större publik, så förfar
den härutinnan, som flera andra
läroanstalter av mer demokratisk
läggning göra i våra dagar: den hälsar
alla bildningssökande välkommna.
Och vad inträdesbiljetterna beträffar,
så kunna dessa ingalunda anses
utgöra något hinder för läroanstaltens
karakteriserande såsom sådan,
inträdesbiljetter förekomma på många håll
i samband med undervisningen. De
svenska läroanstalterna ha gott namn
om sig, och jag tror vi med ganska
stort lugn kunna visa dem vårt
förtroende, och sannolikt torde vara, att
de icke så gärna skola försaka det
mått av lärofrihet, som Kungl. Maj:t
och riksdagen även med
Biografförordningens 13.’de § ha velat
tillerkänna dem.
Stockholm den 27 fehr. 11»l,’i.
IK Fevrell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
