Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Pastell och akvarel 1.
Små teekningar från en vaeker stadsdel
Av Hjalmar Wallander.
I. Katarina kyrkogård.
Biograf-
Palatset
— Hornsgatan 9 —
är Söders största och ele=
gantaste biografteater = -
Östermalms
Biograf=Teater
20 c Grefturegataii 20 c.
Alltid bästa ocli Förnämsta filmsnylieter.
Föreställningar:
Hvardagar 5—11. Söndagar
1—6 och 7—11 e. in.
Herrar Biografegare!
Tillskrif
"Star" Biograph
Klarabergsgatan 40, Stockholm,
vid behof af attraktioner.
"Stars" monopolfilin uthyres billigt....
Lager af Biografmaskiner och tillbehör - -
Kanhända är det egoistiskt — gammal Katarinabo
som jag är! — att påstå, för det första att Katarina
är Stockholms vackraste stadsdel, för det andra att
Katarina kyrkogård är huvudstadens
vackraste park. Men jag tycker så!
Kom när du vill och se. Kom en
tidig vår, fram i mars eller i början
av april, när solen står varm och gocl
över Södra Bergen, kåkarne, täpporna
(tyvärr allt färre och färre!)
backarne, de smala, krokiga gatorna. Ga
över kyrkogården en sådan dag!
Kyrk-dörren skimrar i solen och den
gyllene väderflöj eln skjuter blixtar.
Sparvarna hålla konselj i buskriset,
du-a’orna ge sig ut på upptäcktsfärd och
måsarne göra en avvik are och singla
högt, högt över staden. De gamla
ärevördiga gravstenarne drypa av fukt,
blomträden, som minnesgoda händer
planterat på de gräsbevuxna, kullarne
glittra, med dagg i sina grenar, de
hundraåriga kastanjerna fälla tunga
droppar, och i den sista resten av
senvinterns isgata gör solenbruna bett. —
Kom en försommardag, då barnen
gräva i sanden, då björkarne stå klädda
i ett grönt, tunnt flor, den första
sommarvärmens frukt, och då
kastanjeträdens klibbiga knoppar brista. Eller kom en
högsommardag, då rikedomen av löv spännt ett tungt,
mörkgrönt valv över gångarne: kom en röd, kall
och klar höstmorgon, eller en vinterdag med kvla
och frost, •— frost, i dessa underbara träd! — kom när
som hälst och jag tror att du skall ge mig rätt! Här
har du Stockholms vackraste kyrkogård, en, de dödas
gård, på alla sidor omgiven av människors boningar;
parken, där de gamla hädangångna sova sin sista sömn
under mosslupna hällar i suset av sekelåriga träd, den
stilla vallfartsorten för tusen, som tröttats av dagens
tunga och här i lugnet och tystnaden söka en stunds
ro och vederkvickelse vinter som sommar, vår som höst.
Nå, men Humlegården, då! säger norrmalmsbon,
»utbölingen», med stolthet och —-kanske — sårad fåfänga.
igen!) Den har intet säreget att skryta med! Och den
ligger inte på höjden, där luften är renast, där solen
lyser klarast och där knopparne brista jörsl i ljumma,
goda marsdagar . . .
Jag vet särskilt, när jag (vanligtvis i februari!)
varit borta från Stockholm en tid, efter att ha left
verkligt vinterliv på snö och is, i backe och på stålsko, i
stormar och i sol och allt som hör till — jag vet att jag
tänkt när jag nalkats, huvudstaden:
— Naturligtvis är det brunt på gatorna . . .
Och, riktigt!
Kommen ur Centralens svarta rökhall ter sig
staden precis som jag tänkt inig den. Vintern finns inte
längre. Kvastar och skyfflar ha gjort sitt. Lass efter
lass av snö ha skottats samman och vräkts i strömmen.
Visst! Humlegården är ju gudomlig. Och den
fyller nog sin uppgift med den äran. Men! (och här
fruktar jag, att min lokalpatriotism gör sig gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
