Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN
5
i förgrunden, och därmed har intresset för en
strategiskt viktig farled genom Centralamerika blivit
särdeles stark. Av sådan anledning ha Förenta Staterna
icke kunnat nöja sig med en vanlig maritim farled,
utan måste kräva en, som stode till deras fulla
disposition i militärisk tjänstgöring. Därför har
kanalen byggts såsom uteslutande Förenta Staternas
egendom, därför har man icke skytt några uppoffringar
för att göra den i alla hänseenden så effektiv som
möjligt, därför har man också skyndat att ifrån början
förse kanalområdet med starka befästningar, och man
tenderar även till att yttermera skydda
besittningen över kanalen genom befästa positioner, dels på
Kuba, och dels om möjligt även på väl belägna
ögrupper i dess närhet inom Stilla havet. Genom dessa
anläggningar, som skola möjliggöra att vid behov
Förenta Staternas hela sjömakt kan snabbt flyttas från
Atlanten till Stilla havet, har Förenta Staternas
militära ställning gentemot asiatiska medtävlare i allra
högsta grad stärkts. Tillika blir naturligtvis det
politiska övervälde, som av unionen utövas inom såväl
norra som södra Amerika yttermera befästat. I denna
politiska och militära betydelse torde ligga ett av de
allra viktigaste momenten vid bedömandet av
Pana-makanalens framtidsutsikter.
Carl Hallendorff.
Utåt stpömmeß.
Söndag och trist i staden.
Vid Skeppsbron ligger en båt, färdig att ånga i väg till
den stora villaön. Snart ringer klockan.
Jag går fram och åter på den lätt gungande, vid kajen
fastlänkade, cementerade flottbron.
Blånande luft. Här och där små ulligt vita skyar,
sakta seglande över spiror och tak. Vind krusar Sfrömmen,
där ångbåtar under reparation och fejning lysa röda och
lukta oljefärg. Vattnet har fått den vackra, blå ton, som
väcker sommarminnen. Röda bojar gunga i strömsvallet.
Isflak driva. Måsar singla. Bredvid mig står en karl med
en strömming i handen. Den kastar han i vattnet. Vips
dyker en skarpögd mås och tar den.
Nu pinglar kapten. Jag springer ombord.
Utåt strömmen bär clet. Ångarens skavda bog bryter
och prässar isen. Det stöter och brakar. Solen skiner på
förde ck och in genom akterdäcks glasväggar.
Därinnanför sitta passagerare i den kvava ångmaskinsluften. De
veckla ut sina söndagstidningar. Jag rör mig framför
styrhytten med fri utsikt, med b isen susande rakt mot ansiktet.
Jag andas djupt, har förnimmelse av att bli ny.
Propellern väsnas. Isflaken trängas, kastas om varandra,
krossas. Av de stora granna styckerna blir plotteris.
Äntligen stävar båten mot en öbrygga, Jag går i land.
Ett badhus ligger snett i vattnet, har vräkts af hopad is.
Kölvända båtar ligga utmecl stranden. Bottnarne äro
röda och gröna. Hög, gul vass står vid land, lätt bugande
för vinden. De mjuka topphängena gunga. Strandängarne
slutta bruna med ljusare fläckar av snö.
Vägen, som brantar uppåt, har isskorpa. Solen
glittrar på den, så att det gör ont i ögonen. Hon värmer
redan! Rännilar ringla sig i de leriga dikena, sorla i dur.
Några pojkar stå med spadar, lmgga upp dikisen, gräva
kanaler, leda vattnet till en nedlagd träränna, så att ett
vattenfall bildas. Det skummar och brusar. Hej, sådan
fröjd!
Barrskogslängor draga sig utmed vägen. Det sjunger
doft i furor och granar. Små fåglar uppgifva ett pipande
läte, ett spätt jubelskri. Sparvar flaxa i nakna videbuskar.
Kråkor flyga uppe bland trädtopparne, kraxa sin hesa
vårlåt, samlas till en skara, som klyver luften ut över fjärden,
sänker sig ner. Det svarta, fula fåglarne sitta i issörjan,
frysa och väsnas.
Villor skymta i liderna, i den djupa skogen. Ljusa tak
sticka fiam ur det barrgröna. Många hus stå ännu tomma,
men med båten har följt folk, som använder söndagen för
att se sig om, var de skulle vilja hyra härute för sommaren.
De gå och titta, överlägga med varandra. Unga par, som
valt ensligheten för att mötas, driva ikring. Karga,
ensamma vandrare svnas.
J
Efter långpromenad, klätter i klintarne, på den gräsgula
skogsmarken, hal, så att man får akta sig att inte slinta,
blir jag trött, sömnig av luften, mfrl bart atfikare än
gatornas förpästade bilatmosfär. Går in på strandkafét, sätter
mej på glasverandan, sedan jag öppnat ett fönster, förtär
något, lutar mig i ett soffhörn. Små barn leka och skrika i
rummet bredvid, det är deras sätt att prisa våren. Jag
låter mig ’nte störas, utan somnar härligt in. Kaféfröken
kommer, jag vaknar, säger omornad något 0111 att chokladen
var utmärkt. Hon skrattar åt min sönmgångaimin.
Sälg, björk- och furukvistar stå i vaser på borden. Det
doftar friskt. Tätt utanför huset skuggar en fura, vari
man anbragt en elektrisk hänglampa, som för varje dag blir
senare tänd.
Fjärdens breda isband vitnar framför mina ögon.
Skogars svarta rand löper i landskapets fond. Ett spetsigt
kyrktorn, likt en upp- och nedvänd strut, höjer sig däröver.
Konturerna blir allt oklarare, Blå skymning faller.
Snart glimmar den gyllene månskäran mot den grönblå
kvällsluften. Aftonstjärnan, stickande gul, synes helt
nära. öskog, vägar och villor ligga i trolsk belysning.
Knappt vill jag in till staden igen.
Ångaren forsar hemåt med dunder och dån. Jag
kajas vid Skeppsbron.
Gatorna binda,
Fredrik Nycander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
