Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
BIOGRAFEN 12
i den vägen, t. ex. filmen av Victor Hugos
Samhällets Olycksbarn?»
»Nä, vet du», kom det högfömämt
dramatiskt ironiskt, »det har jag verkligen inte
och det skulle aldrig falla mig in/»
»Här dräper du dig själv», inföll jag med
skärpa, »det faller dig inte in att se ens
det bästa biografen bjuder, men det faller
dig in att fördöma alltihop och skära allt
över en kam fast du aldrig går på biograf.’»
Jag minns nu inte det något undvikande
svaret på min replik, men hur typiskt är
inte denne skådespelares räsonnemang för
alla dessa som inte vilja se, inte vilja förstå
biografens stora även dramatiska-
berättigande, dess framsteg och framtid. När
sådant tal höres från begåvat och intelligent
håll vad kan man då inte vänta från annat!
Det är dock även ur affärssynpunkt oklokt
att på detta sätt betrakta en rival, såsom
biografen ju främst anses av de fleste scenens
barn. En motståndare besegras inte med
vare sig dryga låter eller blundande för
dess verkliga styrka.
Det är nu väl inte två år ens sedan det
stora av teaterfolk iscensatta
»indignations-mötet» mot biografdramatiken ägde rum
på K. F. U. M. i Stockholm. Därvid talade
Daniel Fallström varmt för dennas
berättigande, men filmen togs för övrigt endast i
försvar av chefen för Pathé här dir. Popert
— och det var ju helt naturligt. Däremot
vill jag minnas att Anders de Wahl och
Dramatens regissör Gustaf Linden — bl. a.
togo häftigt till vapen mot. nästan allt vad
biograf heter. Herr de Wahl förfäktade
sina åsikter med ett fäktande, vilket tydligt
visade hur omöjlig han är för konstnärligt
filmande. Jag vill också minnas att »Thalia»
jublade i mötesreferatet som om det gällt
en stor seger för filmhatarne och den arma
»Biographias» absoluta nederlag!
Det var då det, nu ä’ de’ så de’, att . . .
Ja, det är ju glädjande när någon omvänder
och bättrar sig. Vi ha här ovan skrivit
till underrubrik »En förbluffande reklam»
och hoppas detta var avsikten med Thalias
förkrossande kamratlighet. »Biografen»
skall gärna vid tillfälle göra en liten
åter-tjänst ■—• vår upplaga är nämligen så stor
och så väl spridd över hela Sverige och bland
alla klasser, att även en smula från vårt
bord inte är att förakta!
Costello.
Landsbiografiskt.
I KÖPENHAMNSTIDNINGEN
HOVED-STADEN.
har nu avgångne biografcensorn,
seminarieadjunkten Marie Louise Gagner, på begäran
skrivit en längre artikel i biograffrågan,
i vilken hon lämnar en överblick över den
svenska biografcensurens verksamhet. Genom
följande artikelns slutord lyser hoppet om
en renässans med hänsyn till filmsmaterialet:
»Det filmsmaterial den svenska
rikscensuren haft att bedöma ger så gott som en
retrospektiv bild av biograffilmen. Det är
icke blott i fråga om det rent tekniska som
oerhörda avstånd förefinnas mellan de äldre
lagerfilmerna och vår tids filmsfabrikation
— här äro ju rent underbara framsteg att
anteckna — utan även i fråga om innehållet
i det hittills, oftast med rätta förkättrade
biografdramat spåras lyckligtvis nya och
löftesrika möjligheter. Ty vid sidan av
kolportagedramat skapas nu allt emellanåt,
genom bearbetning av framstående litterära
verk, ett drama, som låter oss förstå, vad
biografen på detta område en gång skall kunna
gira oss. Ar ej exempelvis Pathés»
dramatisering av Victor Hugos »Les misérables»
det bästa svaret på frågan om biografen
kan ge oss verklig konst eller ej?»
EN HERRE PÅ 112 KILO
satt härom kväll sönder en stol på en
biograf i Stockholm och klagar i en dagtidning
bitterliga.
Hans ord bör ju väga så tungt att
biograferna se till att även så viktiga åskådare
utan fara för »nederlag» kunna njuta av
dukens konst!
RAGNA WETTERGREN,
den bekanta framstående norska
skådespelerskan från Nationalteatern i Kristiania
och en av Nordens främsta dramatiska
artister har engagerats av Svenska
Biografteatern för gästinspelning av films i nva
av bolaget inköpta stycken.
Världsbiografiskt.
EN PRISTÄVLAN FÖR
»FILMSANSIK-TEN»
ägde rum i samband med den stora
internationella kinematografutställningen i London.
Den talrika publiken fick agera prisdomare,
och det måste sägas att herrar prisdomare
mången gång voro omåttliga i sin kritik.
Skallande gapskratt kom tragöderna till del,
men humoristerna hälsade man med
kla-gotjut. Den uppgift som alla de tävlande
skulle lösa bestod i att framställa hjälten
i följande dramatiska utkast:
En torftig vindskupa. Vid ett rarigligt
bord sitter en nedbruten, avsigkommen
man (respektive kvinna). Dörren öppnas.
In träder brevbäraren och lämnar ett brev.
Hjälten öppnar det, och läser att han fått
ärva 400,000 kr. och lians glädje är
naturligtvis obeskrivlig. Av en tillfällighet
kastar han en blick på kuvertet och får se att
brevet är adresserat till en annan. Det blir
en fruktansvärd besvikelse. Men strax
därefter skrattar han åt ödets ironi.
Att gripande framställa denne hjältes
stämningar vid den uppgift, som de tävlande
hade att lösa. Och det sätt varpå de löste
denna uppgift roade prisdomarna mycket.
Här uttryckte en ung dam sin glädje genom
att kasta sig rak lång på golvet, och sparka i
luften, för att ögonblicket därpå rusa upp
och slita sitt hår. Andra återigen gjorde
de galnaste grimaser, och en visslade en
liten stump. Han kom inte att tänka på
att en visslad melodi icke framträder på
filmen.
ETT BIOGRAF- OCH
GRAMMOFONARKIV
skall bli verklighet i Köpenhamn och stå
i förbindelse med Kungl, bibliotekets
samlingar under ledning av överbibliotekarien
N. O. Lange.
Direktören för Nordisk Film, Ole Olsen
samt hovfotografen Elfelt ha ställt sina
förråd av historiska films till förfogande.
DANMARKS FILMSINDUSTRI.
I Köpenhamn startas i dagarne
ytterligare två nya filmsfabriker. Den ena har
ett aktieakapital på 250,(HI0 kronor och
heter The Copenhagen Films t’:o, det andra
— vars direktör är chefen för Gvldendalske
Forlag Peter Nansen — på en halv mill.
Det senare bolaget, som heter Dansk
Filmsfabrik, skall utan tvivel ha förbindelse med
nämnda förlag och särskilt filma »litterära»
saker.
ASTA NIELSEN HERTIGINNA?
Det påstås i danska tidningar att As-ta
Nielsen skulle skiljas från sin man Urban
Gad för att draga sig tillbaka från filmen
och gifta sig med en tysk hertig med ett
av Tysklands äldsta adliga namn.
En god reklam i varje fall!
KINEMATOGRAF PA JÄRNVÄGARNA
är den senaste amerikanska förströelsen.
Nyheten överraskar ju inte så värst i detta
överraskningarnas land. man endast
förvånar sig över att det inte funnits
»biografkupéer» långt förut! För ögonblicket
minnas vi inte hur det är, men misstänka att
biografföreställningar ombord på
Atlanter-ångare sedan länge tjänat att förkorta
resans längd.
Man hade trott att filmsbilden skulle
taga skada av skakningen i järnvägswaggonen
men denna olägenhet har man lyckats
avvärja. Det hela är dessutom så ordnat att
efter föreställningen har vagnens interiör
sitt vanliga kupéutseende.
OM PLANER PÅ FILMSMUSÉER.
har även »Nordisk Films» direktör Ole
Olsen intervjuats.
»Det skulle, framhåller han, komma att
vila ett tungt ansvar på vår tid om man
icke till blivande släkten bevarar
återgivandet av det pulserande livet, såsom det rör.sig
omkring oss, medan vi gömma alla döda
bokstäver och vykort i stora, dyra palats. Förr
eller senare måste man taga upp saken,
och vad skulle; icke en sådan film, som har
allmänt historiskt intresse och som kanske
ondast existerar i ett exemplar, då komina
att kosta! Om det nu funnes en film,
som visade oss Napoleons intåg i Moskwa
eller lians dagliga liv på S:t Helena, så skulle
en million kunna komma ut av det. Det
finns nu levande bilder, som äro tagna för
20 år sedan, mon som stå ännu lika friska.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
