Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
biografen
Vår utmärkta
biografförordning!
Ett inlägg i revisionsfrågan av
Lars Bergström.
Biografsäsong har åter börjat, och genast
äro stridigheterna på biografområdet i full
gång. Naturligtvis är det vår bedrövliga
biografförordning och dess tillämpande i
praktiken, som är orsak härtill, och det är
denna förordnings skapare och försvarare,
d:r Fevrell, som öppnat kampanjen.
En biograf har nämligen av d:r Fevrell
blivit åtalad, därför att den i sin vestibul
hade ett anslag om att barn icke ägde
tillträde, ehuru det program som gavs icke av
censuren var förbjudet för barn.
Varje biograf är nämligen eiüigt
biografförordningen skyldig att vid ingången ha
något av anslagen »Tillträde för barn»,
eller »Barn äga icke tillträde». Redan från
första stund hade emellertid från
biografägarnas sida uttalats farhågor för att just
anslaget »Barn äga icke tillträde» skulle
komma att verka, och även användas, i
sensationssyfte, vilket senare ock bekräftats.
Förordningen om de båda anslagen kom
dock till stånd. Sedermera måste dock en
av censorerna’ i en intervju medgiva, att
bestämmelsen ej verkade så som man tänkt
sig den böra göra, utan verkade på sådant
sätt som biografägarna från början befarat.
Sålunda händer snart sagt dagligen, att
filmförsäljare hos censuren begära att få en bild
gul, d. v. s. förbjuden för barn, oaktat
censuren eventuellt kunde med mer eller
mindre klipp gjort bilden röd, d. v. s.
tillåten för såväl barn som vuxna.
Man må gärna erkänna d:r Fevrells
synpunkt, att ett anslag om, att barn icke äga
tillträde, när annars censuren icke därför
lägger hinder i vägen, ger en oriktig och
eggande föreställning om vad man har att
visa. Men att hindra en biografägare, att
när denne behagar, utestänga barn från
föreställningarna, ligger dock utom censurens
befogenhet. Ty det ligger ofta i en
biografägares intresse att, om han för övrigt
har kassaprogram, så få platser som möjligt
upptagas av barn, vilka ju betala en
betydligt lägre avgift. En biografägare kan
mycket väl sätta upp stora plakat med t. ex.
följande text: »Detta program är av
censuren tillåtet att visas även för barn, men
vi sälja i alla fall inga barnbiljetter».
Ingen lag och ingen censur i världen kan
hindra detta. Och att en’ dylik konflikt
kan uppstå mellan de moraliska och
ekonomiska intressena visar bäst, huru olämplig
och opraktisk den nu gällande
bestämmelsen är, samt att biograf ägarnas från början
hysta mening i praktiken visat sig vara
den rätta, en mening som nu också biträtts
av laglig domstol, där d:r Fevrells åtal helt
och hållet ogillades.
I Norge får man det bättre ställt, när
dess biografförordning kommer. Ty i denna
talas endast om »förbjudna» och »tillåtna»
bilder. Och detta är den enda riktiga
indelningen ur censurell synpunkt. Och när
man i Norge i mångt och mycket följt den
svenska biografförordningen, varför har man
icke även följt den i denna kardinalpunkt?
Säkert har man sina goda skäl. Föräldrar
ha nog lika mycket ansvar, omsorg och
omtanke om sina egna barn, vad de böra
få se eller icke se, som någonsin censuren.
Men dessa vanvårdade barn, barn med dålig
tillsyn, med dåliga föräldrar? Javäl, förbjud
ensamma barn, barn utan äldre personers
sällskap, att besöka biografen. Icke ens
på den bästa biograf böra barnen springa
på egen hand och okontrollerat. Dela så
in bilderna i förbjudna och tillåtna -— och
icke såsom nu hos oss i lielt och hållet
förbjudna, tillåtna endast för vuxna och tillåtna
för både vuxna och barn — och låt barnens
biografbesök bli en föräldrarnas och
målsmännens sak, såsom den bör vara.
I skolstadgan finnes t. ex. en så lydande
paragraf: »Allt vistande på värdshus, krogar,
källare eller biljarder vare lärjunge
förbjudet, såvitt det ej sker i föräldrars eller
målsmäns sällskap» — lägg gärna till biografer
och man är ifrån alla dessa skriverier och
bekymmer om barnens biografbesök 1 — men
ingen skolstadga i världen kan hindra en
far eller mor att ta sitt barn med sig på
en restaurant, om så skulle påfordras. Men
om far och mor sedan ville besöka en
biograf, då få de ej ta sitt barn med in, ifall
där gives en bild, som ej fått nåd inför
censurens ögon.
Föräldrar stå med ett ord under
förmynderskap av censuren. För att undvika denna
förargelseklippa, vore det som sagt bättre
att bilderna uppdelades i rätt och slätt
förbjudna eller tillåtna och att ensamma barn
icke finge besöka biografen. Föräldrarna
skulle snart ta reda på, vilken biograf de
ville ta sina barn med på eller ej, och
faran kan ju icke anses alltför stor, då i
varje fall censuren sörjt för att icke allt för
olämpliga saker få visas. Det finnes intet
förbud att ta med sig sitt barn på, låt oss
säga, Novilla, men ingen klok människa gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
