Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN 194
INöjeslcciltun.
Av Ellen Key.
IV.
Bland cle nöjen, dramatiken kan bereda, står självklart det goda dramat, framfört av
dramatiska konstnärer, högst. Att vår tid börjat bereda arbetarklassen lättare tillfällen att
njuta äkta dramatisk konst liksom god musik, är intet nytt: den stora, franska revolutionens
män sökte ordna innehållsrika folkfester och teaterföreställningar. Ingivelsen kom från Rousseau
— denne Rousseau, som clet nu i reaktionens dagar blivit »modernt» att nedsätta, på samma
eåne som den fraiiska revolutionen, oaktat de senare århundradenas kulturbärare, med san-
O O ’
ning om Rousseau och revolutionen, kunde bruka Tegnérs ord:
»Vad stodo vi, om de ej varit till?» Det är outsägligt löjligt när reaktionärerna peka
på det eller det bos Rousseau, som ej var »nytt» eller uppvisa att den franska revolutionen
hämtat de eller de idéerna från andra land. En var vet, att bränslet till ett stort bål samlas
från många håll, men att det är den tändande flamman, som gör elden. Och det var
denna-flamma, Rousseau och efter honom den franska revolutionen gav — även i fråga om folkfesterna.
En ypperlig lösen för dylika ger Rousseau i ungefär dessa ord: »Be höra vara sådana,
att envar ser ocli älskar sig själv i alla cle andra, på clet att alla sålunda må närmare
förbindas.» Rousseau påminde om antikens fester för att visa vad han menade. Och det var
också i Rousseaus och antikens anda som revolutionens bästa män ville ge folket nationella
fester och skådespel, vilkas syfte var att »förhärliga de för ett fritt folk dyrbaraste
tilldragelserna i dess förtid och nuticl.» Bildande konst, musik, skådespel, idrottstävlingar och
prisbelöningar, borde ingå i dessa fester, vilka måste vara sådana, »att cle gjorde de gamla
lyckliga genom minnen, cle unga genom segrar och barnen genom hoppet om liknande triumfer .
Att detta program under den franska revolutionens stormtider, endast ofullkomligt
kunde förverkligas, minskar icke idéns livskraft. Och intet är vissare, än att ett ädlare
samhälle kommer att dana sina fester efter detta program. Redan de efter- detta samhälle
strävande arbetarne ha ju genom sina Stadionfester visat sig vakna för detta behov. Men
först när den nya livsåskådning, som småningom genomtränger mänskligheten, fått religiös
kraft, kan — som i antiken — den högsta festhandlingen förbindas med den religiösa
kulten och sålunda erhålla all den nyskapande kraft, som festerna i Hellas ägde.
På många håll — allraförst i Tyskland — började man i slutet av adertonhundratalet
att förverkliga tanken på en »Folkets Teater». I Frankrike var det en grupp av unga män,
som under 1890-talet genom sin brinnande hänförelse åstadkommo arbetarföreläsningar och
en »Folkets Teater». Bland dem var den nu världsberömda författaren till Jan Christophe.
Romain Rolland. Dels skrev ban dramer för Folkets Teater, dels uppsatserom den. Dessa
har han samlat i en bok*.
Där framhåller ban att vad folket innerst vill och behöver icke är det gamla s. k.
klassiska dramat. Ty nutiden står främmande för de konflikter, som t. ex. under 1600-talet
utgjorde innehållet i sorgespelen, och för de komiska förvecklingar, som de gamla
lustspelen skildra. Men än mindre duger det att ge folket det nutida drama, som lever på
borgardömets oseder och laster. Vad folket behöver är en dramatisk konst, som ställer, stora
mål, som stålsätter viljan, som vidgar livssynen, som renar och fördjupar känslolivet. Folkel
är för gott att avspisas med borgardömets haltlösa eller sedeslösa dramer. Folkets teater
måste bli ett vapen mot det nuvarande fallfärdiga samhället; ja, den kan bli det vandrade
_ ’ »
* Romain Rolland: Le theatre du peuple (Haclietts et C:on, Paris 1913). Denna bok bör läsas av
alla ivrare för teatern såsom folkbildningsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
