Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN
15
film från Dijon, som särskilt intresserade
Gambetta — när det på den fick se sig
självt komma knogande över torget,
spottade det ånga och skakade av ett
undertryckt skratt. Och när veckan var slut och
programmet byttes om, visade det tydligt
sitt missnöje, det ryckte föraktligt på
gnist-släckaren och gick demonstrativt därifrån
med en gäll och plötslig vissling.
Biografmannen, som var en hygglig karl,
sökte så långt görligt var att tillfredsställa
dess smak för järnvägsscenerier. Och nya
och ovana tankar började vakna hos
Gambetta. Den riktiga järnvägsstationen låg ett
stycke utanför staden. Men i stilla kvällar
kunde man höra rasslet och signalerna
därifrån. Så småningom började Gambetta
besvara de stora lokens locktoner med en
hes och darrande klagan. Och en dag
hop-påde det ur spåret och gav sig iväg dit.
När det fick se sydexpressen, satte det sig
på bakhjulen ocli blev alldeles blekt av
beundran. Se’n dess skulle det vara mycket
dåligt väder för att hindra det att gå ner
och titta — järnvägsstyrelsen lät lägga ut
räls i gatan för att skona stensättningen
ocli började annonsera om samtrafik, och
Gambetta självt hade blivit som föryngrat
— (let ökade upp slaghastigheten till det
dubbla och gick oförskräckt på, fast hjulen
slirade och vagnarna drogo det baklänges i
uppförsbackarna ibland.
Så kom hösten, biografföreställningarna
på torget togo slut och flyttade istället in
i en stor ölrestaurang i närheten av
stationen. En kväll, vi sutto där, fingo vi höra
buller som av ett slagsmål borta från
dörren. Det var ett par vaktmästare, som
förgäves sökte hindra Gambetta från att
komma in.
Det gamla loket bar sig förresten mycket
hyfsat åt, hängde upp sina vagnar i
tamburen och släckte under pannan, så fort det
fick se ett anslag om att rökning var
förbjuden under föreställningen. Se’11 dess kom
det dit varje kväll och drack en bock med
föraren ocli konduktören.
En kväll visades en arrangerad
tågsam-maustötning. Gambetta var i en
fruktansvärd spänning, och när det såg hur förarne
hoppade av, darrade det, så att bela sälen
skakade. När så de tvä loken på duken
rusade ihop, reste sig upp och borrade sig
in i varandra, gav Gambetta till ett tjut
och föll avsvimmat från stolen.
Vi hjälptes åt att resa upp det, men det
grät, så att hela golvet blev översvämmat,
och ville inte gå sin väg. När föraren såg
efter, fanns det inte en droppe kvar i pan-
nan. Vi hjälpte honom att langa vatten
från en brandpost, så att han fick upp
ångan igen och kunde få Gambetta hem och
i säng.
Ulax.
O rö et fritt.
Med anledning av dels Filmsbyråernas
Cirkulär angående osund konkurrens emellan
Biograferna, dels ock en insändare i denna Tidning
under signatur »Sola plinter», tar sig undertecknad
friheten be om plats i »Biografen» för
nedanstående.
Under livligt instämmande i tanken om en hela
landet omfattande Organisation av Biografägare,
med en Centralstyrelse, som hade att tillvarataga
och sköta alla gemensamma ärenden och intressen,
såväl gent emot Filmsuthyrningsbyråerna som
emellan allmänheten och Biograferna, jämte
samarbete emellan de senare, vilket i
fostringsliäii-seende torde vara ett av de viktigaste
livsintressen för dessa, skall jag relatera en händelse sen
i våras, som i högsta grad torde illustrera osund
konkurrens.
En stående landsortsbiograf hade förhyrt
bilden »Samhällets Olycksbarn» för en vecka, med
monopolrätt för två orter utom sin egen plats;
på den ena av dessa två, en norrländsk sjöstad,
fick sig Biografen i fråga en större förlust, tack
vare ägaren till Biograferna därstädes, som,
oaktat lian var bjuden filmen i kompani med
mono-polinnehavaren, annonserade, och med affischer,
vilka sattes över alla den främmande Biografens
reklamer, utlovade att visa samma jättefilm om
några dagar på sina teatrar, tvärt emot bättre
vetande för att skada konkurrenten och vilseleda
allmänheten.
Detta lyckades också därigenom att
allmänheten trodde sig få se denna bild för vanliga
en-timmespris.
Han gjorde sig till lögnare, ty han kunde icke
få bilden naturligtvis, men vad gjorde det?
resonerar en del, bara målet att skada var vunnet.
Jag liar relaterat denna fula »historia» sådan
den tedde sig på nära håll inför mina ögon och
är villig bekräfta densamma.
Och jag är övertygad därom, att skall
Biograf-hanteringen hava en ljusare framtid och vinna
anseende och allmänhetens förtroende, så fordras
ofantligt mycket i egen fostran, icke allenast på
landet utan jämväl ock i städerna.
Och bästa, kanske också det enda effektiva
medlet är enligt min åsikt sammanslutning.
» Reflekterande.*
F. A. DANIELSSONS
SKRÄDDERIAFFÄR
Norrtullsgatan 37 • Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
