Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
BIOGRAFEN 14
Faderssorg.
Överste von Boardingliouse hade två
förhoppningsfulla söner, Bertil och Gilbert, sora
skulle kunnat vara sin faders stolthet, om
det inte hade varit ett enda litet »om»
emellan.
Båda. hade de trätt i sina fäders fotspår
på ärans och hjältarnes bana. Tjänsten
skötes oklanderligt, och hållningen är det
ingenting att anmärka på i det stora hela.
De frukta Gud och äro H. M. Konungen
hulda och trogna. Om, det Gud förbjude,
någon skulle’ komma våra fjäll för nära, så
skulle de sig städse mot rikets fiender
manligen och väl förhålla, det är inte tu tal om.
Som vi för närvarande åtnjuta fredens
välsignelser, blir det tid över till
skridskosegling, one step och något flirt.
Den ytlige betraktaren, som inte har till
yrke att finna fel på »galonerade
slaktardrängar» i allmänhet, skulle säkert bli
tillfredsställd av en mönstring med
subalter-nerna von Boardinghouse, men ett
fadersöga ser djupare. »Gubben» är inte nöjd
med pojkarne. Deras plutoner äro väl
instruerade ; ingen enda man klickar på en
gradbeteckning, en gevärsdel eller en telning
av det allt svårlärdare kungahuset. Och i
mässen är heller ingenting att lägga dem
till last. Varken Bertil eller Gilbert skulle
falla på den olyckliga idén att öppna bridgen
med klöverbud i första hand eller med
spader — såvida inte kronspader är tillåtet,
förstås — och med förbundna ögon skulle
vilken som helst av dem skilja mellan
Karlshamn och Cederlund utan ett ögonblicks
tvekan. Och ändå är den gamle
krigar-knarren inte belåten.
Anledningen till misstämningen är högst
fatal. På supén hos major Svärdenskiölds
för fjorton dagar sedan förekom en
respektabel kalkon, vilken gav löjtnanterna von
Boardinghouse en osökt anledning att med
en mun, Bertils, komplimentera majorskan
för den förträffliga hjärpen. Saken har
kommit till överstinnans öron och givit
förklarlig anledning till föräldrasorg.
Det är smärtsamt, när i övrigt välartade
unga män blamera sig på en avgörande punkt
och på ett sätt, som kastar skugga bakåt.
Värst är emellertid, att händelsen bildat
underlag för en ny anekdot i kårens
chroni-que.
Bertil och, för sällskaps skull även, Gilbert
fingo alltså första varningen, men pappa
översten ville ändå gärna tro på tillfällig
indisposition och sökte efter rätta stunden
för sönernas rehabilitering. På middagen
hos kapten Muntherhjelms i förra veckan
trodde han sig ha funnit tillfället, och som
tränad taktiker, lät han det icke gå sig ur
händerna.
Knivars och gafflars skrapande mot
tallrikarne bildade ett behagligt vapenklirr, och
replikernas korseld var rätt livlig. Ett
vänskapligt batteri hade tagit position på
slagfältet och lovade gott,understöd i kampen
mot dovhjorten, som för tillfället utgjorde
attackens föremål. Ett oförmodat stillestånd
uppstod för ett ögonblick, skickligt begagnat
av sällskapets lustigkurre, som passade in
det alltid så verkningsfulla utropet: »Det
går en löjtnant genom rummet», blixtsnabbt
korrigerat till att »en ängel betalar sina
skulder».
Begagnande den uppmärksamhet, som
härigenom riktats på de båda närvarande
oskyldiga ung!} löjtnanterna, uppmuntrade deras
dagars upphov dem med ett litet tilltal.
— Jag tror, att det smakar fågel, gunstig
herrarne?
Överste von Boardinghouse såg sig om
i sällskapet för att icke undgå effekten av
sönernas upprättelse i den aktning,
krigsman av andra bör äga, genom ett rappt
identifierande av högviltet, om vars
nedläggande Muntherhjelm redan serverat några
var för sig icke osannolika versioner.
— Pappa menar denna förtjusande
snöripa? svarade Bertil med den äldres rätt.
— Den möraste och mest vällagade
snöripa jag någonsin smakat, ljög Gilbert
väl-uppfostrat och oförfärat.
Att retirera i god ordning lär vara
fältherrens svåraste uppgift. Överste von
Boardinghouse ür en verklig Kuropatkin. Och
ändå tilltro vi oss icke att skildra de
briljanta manövrer, med vilka han betäckte
återtåget. Det låg i alla fall två fallna på
slagfältet, och man kunde slå sig i backen på
att marodörerna icke skulle skona dem.
Nästa söndag medförde disciplinär
kom-mendering hem till pappa överstens
middagsbord, och det låg krigsrätt i blickarne, som
sköto ut under de något hopdragna, grånade
martialiska ögonbrynen. Bertil och Gilbert
sutto i stramt giv akt framför revbensbjället.
Översten talade allvarliga ord om de stränga
fordringarne på en ung officer, som vill göra
karriär. Intresserade av sin tjänst och i flera
avseenden välartade, hade han hoppats få
sina söner in som aspiranter vid
generalstaben, i hopp att de skulle göra namnet
von Boardinghouse heder såsom far och
farfars far och anfäderna upp igenom hade gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
