Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 biografen 10
Aesopiska filmfabler.
Grodor och råttor som »röda artister».
För ett par år sedan skulle det väl ha varit
hädiskt att tala om en parodi på Herman Bångs
och kinematografiens största underverk, De fire
Djævle, eller, som det mera kända svenska namnet
lyder: De röda artisterna. Icke desto mindre
har den ena parodien kommit efter den andra,
dock alla — omedvetna. Hela denna efterapade
cirkusdramatik, som i.konstvärde stått mer eller
mindre milsvitt under förebilden, är numera
ut-tröskad, banal. Och så har tiden mognat för en
medveten parodi; må den nu blott slippa i sin tur
parodiska parodi-parodier!
Det är en rysk firma, Khonjonkoff & C:o, som,
i fall vi ej misstaga oss, hittills ensam odlat djur-
fabeln i kinematograüen. Den har gjort det med
en skicklighet, som om gubben Aesopus själv
varit dess regissör. Vi erinra oss ett lustigt
film-drama, »inspelat» av skalbaggar och berättande
inn en skalbaggs-don-Juans äventyr i Paris. »När
djuren föra krig» torde också minnas av mången.
Men i fulländad komik stanna dock dessa i
bakgrunden för »De fyra djävlarne. Fritt efter Herman
Bang. Utfört av råttor, grodor och insekter». Det
enda, som skulle kunna vara att anmärka, är
beteckningen »fritt efter Herman Bang»; i själva
verket ger denna lilla film på något över 300 meter
en fullkomligt slavisk bild av handlingen i det
stora heltimmesdramat »De fire Djævle». Icke
en vrångbild, men en med utomordentligt små
fina medel komiskt färgad bild in nuce.
Och därtill djurbild! Hur den åstadkommes
må vi lämna oförklarat. Huvudsumman är, att
de spelande grodorna i cirkuskupolen — och redan
i den första träningen hos gubben Cecclii —
uppvisa en ekvilibristik, som inte den allra rödaste
mänskliga artist kan överträffa, och att
kärleksglöden mellan den knubbiga grevinnan» ocli
hennes långbente artist brinner lika varm resp.
svartsjukans sorgfyllda kval tära lika grymt som
någonsin hos förebilderna. Och ett så tragiskt,
nej förlåt, ett så komiskt dödsfall, som råttfader
Cecchis plötsliga frånfälle, det kräver sin fyrbenta
vandring via honungsburken rakt i fällan. Det
finns ingenting, som för åskådaren motsäger, att
de animala artisternas spel är lika verkligt som
det är »gott på alla händer, höjande sig i sista
akten» — dödssprånget från det höga cirkusvalvet
— »till äkta konst», skulle en lika verklig och
konstskicklig recensent-anka frestas att skriva.
Snälla herrarna Khonjonkoff, vad blir nästa
slagnummer på er djurgårdsteater?
Arbetsmyrornas »Germinal», giftormarnas »Kleopatra eller
de till blods moderliga pelikanernas
’Ingeborg-Holm» ? Har ni kanske monopol på bengetternas
Duse, solvargarnas Bunny ocli flugan Lehmann?
Så våren välkomna. Punktum.
Finisque.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
