- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H13:6

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

biografen

Skuggornas teater.

i.

Biograf rör sig med skuggor. Är ock
teaterns skugga. Bör aldrig fruktas, men
vänligt behandlas av oss diktare, scenkritici.

Jag slinker dit ibland, direkt från gatan,
av plötslig impuls, för att förströ mig. Gick
nyss in på Regina. Där stod kö.

Regina! Drottningen bland biografer?
Eller så nämnd, bara därför att den ligger
vid Drottninggatan? Vet ej. Men jag har
märkt, att den livligt besöks.

Nu hade den ny metkrok, »Livets
konflikter». Banalt namn. Men konkurrensen
är stor, kinkigt att finna på orginell
pjästitel. Tommare än denna har jag måst
uthärda. Vet jag rätt, har stycket
annorstädes det bättre namnet »Ministerpresidenten».

Före nya reklampjäsen gavs en hop
småting.

Jag tycker om natur scenerier från alla
länder — billig resa! — aktuella
världshändelser. Men skämtbilder utan humor äckla
mig. De äro vanligen illa inspelade, locka
ej till skratt, ha ingen uppfostrande
betydelse. Och bion, rätt skött, Tean educera.

Här visades bland annat en liten fars om
en herre, som älskade sprit, och en änka,
som hatade spritherrar. Hon ville inte gifta
sig med en, som luktade grogg. Detta är
estetiskt troligt. Men hade bagatellen
tendens, var den så klumpigt gjord, att den
miste all udd. Var där ej tendens, föll
bilden på sin okonstnärlighet.

Nykteristerna tycka naturligtvis om den.
Och Ivan den förskräcklige, Bratt med
motboken, gillar den nog. Men bio utan konst
är värdelös. Därför, bort med slika
struntsaker! Giv oss verkliga humoresker,
livsdramer — utom natur, aktualitet!

»Livets konflikter» bestod sig med
prolog, bopknöt sig långsamt. Men när dramat
kommit i farten, intresserade det. Där fanns
stegring, kulmen, upplösning. Ett av de
mest spännande dramer, jag sett framvevas.
Dock, som vanligt, något för hastigt i takten.

Pjäsen kallas »Victor Sjöström-film».
Detta troligen därför att Sjöström är med.
Hans talang på området är högt värderad.
Mannen är populär. Jag unnar honom den
lyckan, om det är lycka. För egen del

älskar jag hans konst mera på scenen än
på vita duken. Här får han melankolisk
tyngd, ansiktet är förvånande litet rörligt.
Detta blir något enformigt.

I »Livets konflikter» motspelar Nils Åhrén,
sällsynt gäst på skuggteatern. Åhrén har
utmärkt aktion, mimik, är naturlig, livlig i
ansiktsspel. Det är ett nöje att se denna
Ahrénfilm.

Ivar Kåge lyckas också bra i genren.
Fin, sympatisk som alltid.

Författare är P. Lycke-Seest, tyvärr
norrman, ej svensk.

En dansk teaterskribent har påstått, att
endast dåliga författare lyckas på bio.
Kanske har han själv misslyckats där.
Hämnden är ljuv. Jag vågar inte svära på, att
hans omdöme är riktigt. Säkert är dock,
att verkliga diktare ej skriva pjäser av denna
art. Åtminstone äro de sällsynta.
Förekomma deras namn på biografaffisch, har
deras verk vanligen bearbetats av annan
person.

Samme dansk har sagt, att endast dåliga
skådespelare duga på film, varför den verk
liga teatern kan gratuleras till dennas
existens. Hm, jag kunde räkna upp en bel
rad ypperliga scenförmågor, som inte tett
sig sämre mot vägglakanet. Sä det
påståendet är bara lindrigt sant. Och i nu
omskrivna pjäs ges ytterligare bevis för dess
ohållbarhet.

Samspelet däri är gott, regien förträfflig.

Vem har gjort den?

Mitt skarpa öga upptäckte på affischen
en påklistrad remsa: »Regie Mauritz Stiller».
Något misstag måste ha förelegat. Ära den,
som äras bör!

Ingen skall tro, att bioregie är en lätt sak.
Den fordrar särskild teknik. Själve Björn
Björnson måste, berättas det, förkasta ett
par av honom iscensatta • filmpjäser, innan
en ansågs värdig att visas. Publiken har
blivit kräsen. Så att det är intet lekverk
att instruera i de dövstummas rike. Desto
roligare, när det lyckas så bra som nu i
ateljén på Lidingön.

Fredrik Nycander.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free