Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livslängden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det så länge näringsomsättningen fortgår. Eller kanske
antalet cellgenerationer bestämmes i könscellerna?
I allmänhet bör nog den spontana döden hos
människor och djur uppfattas såsom slutresultatet av en serie
degenerationsprocesser, som utgå från
matsmältningskanalen och som verka desto hastigare, ju sämre
organismen skötes och ju svagare den är i sig själv. Men
växterna, vad förorsakar deras död, om ej
temperaturförhållandena göra slut på dem? Varför dör t. ex. ett
träd, som levat tusen år? — Det kan finnas åtskilliga
orsaker: näringstillgången minskas alltmer inom
rötternas räckvidd, på samma gång ämnestransporten
försvåras med tilltagande distans för rotspets till grenknöpp;
stammens döda inre sönderfaller successivt, på samma
gång regn och blåst attackera ytan, där tillika
allehanda snyltgäster husera; undermineringen fortskrider i
det hungrande trädet — det börjar knaka i fogningarna
— en stark storm, och den stolta byggnaden faller.
Det blir således ändå alltid yttre omständigheter,
som vålla organismens död, vare sig det gäller växter
eller djur, ty även dessas självdöd beror, som nämnt, på
faktorer, som äro någonting yttre i förhållande till
cellkroppen, även om de uppstå i dess håligheter. Naturen
har således inrangerat de flercelliga djuren och
växterna i den mekaniska växlingen av tillväxt och förstöring,
förtätning och sönderdelning; endast deras könsceller
bära det eviga livet inom sig liksom de encelliga
organismerna, som äro för enkla för att dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
