Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtförädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanalen, och likaså för den taktik, som sedermera upptogs
av den berömde växtförädlaren Shirreff i Haddington,
Skottland. Dessa uppsökte på sina sädesfält exemplar
av mer eller mindre skilda typer, skördade dem separat
och sådde ut kärnorna av varje exemplar för sig.
Avkastningen jämfördes, och de bästa familjerna
förökades till försäljning. På så sätt kommo flera utmärkta
sorter av vete och havre i marknaden, av vilka somliga
ännu odlas rätt mycket utomlands.
Le Couteur och Shirreff nöjde sig med att utvälja
plantor i biandbestånd och att anställa vägningsförsök
med dessas avkomma; de bästa stammarna förökades
direkt till försäljning, något nytt urval gjordes aldrig
bland ursprungsplantans avkomlingar. Vilmorins och
Halletts metod däremot vilade på upprepat urval, deras
arbete innebar en fortsatt förbättring av rasen. De
förra ville endast åstadkomma sorter, som voro bättre än
den gängse handelsvaran, de senare sökte stegra
stammens produktivitet till maximum. De förra urskilde
typer, som representerade raser med relativt konstanta
genomsnittsegenskaper, de senare utbildade kontinuerligt
vissa egenskaper till en viss höjdpunkt, som emellertid
ej kunde fixeras, utan fordrade ett ständigt urval för att
vidmakthållas. Den avkastningsförmåga, vartill
Hallett uppdrev sina sorter, var dessutom i ovanligt hög
grad beroende av jordens växtkraft.
Samtliga dessa växtförädlare utgingo emellertid
från enskilda plantor, använde alltså individurval; i
motsats därtill står gruppurvalet, tyskarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
