Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtvärldens brottslingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framsprungna knoppen, som sitter omedelbart på roten, har till en
början en valnöts storlek, men tillväxer i omfång och
antager så småningom ett vitkålshuvuds skepnad.
Äntligen spricker den, och fem ofantliga kalkblad breda ut
sig kring ett med höga papiller dekorerat bord i
blommans mitt. Åsynen av underverket, som mäter 1 m.
tvärsöver och 3 m. runt om, är emellertid ingen
njutning för en estetiker, utan gör ett odelat hemskt intryck:
de rödfärgade och med ljusare skrovligheter försedda
kalkbladen se nämligen ut, som vore de skulpterade i
ruttet kött, och denna illusion förtages ej av den
obehagliga liklukt, som strömmar ut från världens största
blomma.
Naturen handlar nyckfullt, men hon är ju också
feminin; regler och tvång vill hon ej veta av, lagar följer
hon aldrig konsekvent. Har man detta klart för sig,
förvånar man sig inte över att hon, som utstakat två
skilda utvecklingsriktningar för den organiska världen,
överlät en del av djurens privilegier åt växterna, i det
hon lärde dem konsten att fånga insekter och att
överfalla och plundra andra organismer. Man finner detta
ej mera godtyckligt, än att hon satte fast havsrosor och
sjöliljor liksom växter på havets botten, medan hon lät
blåsörten sväva fritt i vattnet och tillstadde åtskilliga
växter att som »vindhäxor» tidvis rusa omkring på
stäppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
