Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas förnimmelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I överensstämmelse med den skildrade
konstruktionen av epidermis får man antaga, att cellslemmet på
cellernas insida är ljuskänsligt, och att detta är så stämt,
att heliotropisk jämvikt råder, när själva mittfältet
belyses starkast. Men så snart ljuset faller snett mot
bladskivan, inträder en förskjutning av ljusintensiteten:
denna förändring förnimmer bladet, och en krökning av
bladskaftet utlöses, så att bladskivan åter kommer i sitt
fördelaktiga normalläge.
Växten märker emellertid ej endast ljusets
infallsriktning, även belysningsgraden utövar i många fall ett
visst inflytande. Sålunda åstadkommas de s. k.
nyktitropiska rörelserna genom växlingen mellan dag och
natt: leguminosernas sammansatta blad vika ihop sig
vid mörkrets inbrott, varvid småbladen antingen läggas
nedåt, såsom hos klöver, bönor och lupiner, eller uppåt,
såsom hos vicker, vialer och gigel; vid dagens inbrott
breda bladen ut sig igen. Nattställningen är till nytta
i så måtto, att den minskar bladens värmeutstrålning och
därmed skyddar växten mot för stark avkylning.
Fullkomligt lik nattställningen är den
profilställning, som vissa växter intaga i för starkt ljus, harsyran
t ex., som under varma sommardagar ger en frappant
illusion av middagssömn i skogsgläntorna, då den fäller
ned småbladen för att minska transpirationen, liksom
den gör om nätterna för att ej förkyla sig.
I detta sammanhang böra också några av de
blommor nämnas, som periodiskt öppna och sluta sig vid
bestämda tider på dygnet: maskrosen, som tidigt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
