Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lövfällningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och höst står i ett visst förhållande till sammansättningen
av de gröna bladens färg. Denna har nämligen visat
sig bestå av blågrönt klorofyll och gult xantofyll, det
senare bildat av kol, väte och syre, det förra dessutom av
kväve och magnesium. Höstetid skulle klorofyllet
sönderdelas och vandra in i stammen, medan xantofyllet
stannade kvar i bladen, en onekligen både intressant och
plausibel hypotes.
Lövfällningens karaktär av anpassningsfenomen
framgår tydligast av de anatomiska förändringar, som
efter gulfärgningen äga rum i bladskaften. Strax ovan
dessas bas börja cellerna vid den tidpunkten dela sig och
växa, så att några skikt små, runda, tunnväggiga celler
uppkomma, vilka efter hand gå något isär. Likaså
luckras fibrerna i den nedre delen av bladskaftet, varför
bladen till slut endast kvarhållas av hudskiktet, som vid
blåst lätt nog sönderslites. Samtidigt med uppluckringen
bildas vid bladskaftets fästpunkt några cellskikt med
förkorkade väggar, varigenom sårytan efter bladets
avslitande genast läks.
Lövfällningen inledes sålunda av organismen själv
och är alltså i huvudsak en organisk process, som
emellertid i allmänhet till synes framkallas av yttre orsaker.
Den ordinarie lövfällningen hos våra träd och buskar
tyckes sålunda stå i samband med dagsljusets avtagande
och temperaturens sänkning höstetid. Men lövfällning
kan också inträffa på våren, t. ex. hos syren och
jasmin, lind och hästkastanj. Det är då de först utslagna
bladen, som gulna och falla av. Ty dessa sitta längst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
