- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 1. Abrahamson-Axehjelm /
26

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adelcrantz, Carl Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kammar-Revisionen 1735. Reste utrikes 1739—1744. Conductör vid
Kongl. Slottsbyggnaden 1741 (1742, enl. Skjöldebrand).
Hofjunkare 1744. Hofintendent 1750. Under-Ceremonimästare
vid K. Maj:ts Orden 1753. R. N. O. 1754. Öfverintendent
1757. Tillika Directör öfver Hof-Capellet 1764. Friherre,
tillika med brodren Emanuel, 1766. C. N. O. 1769.
Directör öfver K. Franska Spectaklet från 1753, då det inrättades,
till 1771, då det indrogs. Ledam. af K. Vet. Ak. 1754, af
K. Vit. Hist. o. Ant. Akad. 1786. Præses i K. Målare- o.
Bildh. Akad. Fullmägtig i RiksgäldsContoret 1789—1792.
Ordförande i Allm. Brandförsäkr. Contoret, alltifrån dess
inrättning 1782. Nedlade sina ämbeten 1795. Död ogift i
Stockholm d. 1 Mars 1796, och begrafven på Catharina Kyrkogård.
Med Honom utgick den Friherrliga ätten.

Fadrens efterdöme och åsynen af hans sysselsättningar
hade tidigt fästat hans sinne vid Architekturen. Göran
Adlercrantz, som sjelf slutligen rönte så mycken otack för sin konst,
ville väl öppna för sonen en annan bana genom en uppfostran,
som skulle göra honom skicklig till hvad ämbete som helst,
och emot sin egen böjelse, eftergifvande för fadrens vilja,
ingick denne i Kammar-Revisionen, nu Kammar-Rätten; men
efter fadrens död följde Carl Fredr. Adelcrantz sin inre kallelse:
med ett måttligt arf och det Helmfeltska stipendium, företog
han en resa till Frankrike, Italien och andra länder. Hans
vetenskapliga bildning och hans belefvenhet förvärfvade honom
vid återkomsten Thronföljarens och hans snillrika Gemåls
ynnest, hvilken han framgent bibehöll.

Tvenne sednare utländska resor gjorde han 1750 och
1753: förra gången, för att från Italien och Frankrike
införskaffa Målare, Bildhuggare och andra Konstnärer för K.
Slottets inredning och prydnader, och sednare gången, för att
utsöka och hemskaffa modeller till möbler för slottet. ”Dessa
bägge uppdrag verkställdes af honom till Hofvets fullkomliga
nöje; men för den sednare resan, utsträckt öfver föreskriften,
hotades han att af de magtägande blifva ställd till ansvar. Ett
fel var begånget; men det skedde af nit att se och utvälja
det bästa som fans; måhända äfven, att begagna det sista
tillfälle honom erbjöds att i andra länder utvidga sin kännedom
af konstens nyare företag och dess framsteg eller återfall[1].”


[1] De med citationstecken utmärkta ställen äro ur A. F.
Skjöldebrands uppsats hämtade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:26:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free