Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adlerfelt, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅADLERFELT, Gustaf. 39
17014 ankom han till.Svenska hären i Curland, och då
Konungen icke blott blifvit underrättad om hans tilltänkta Dagbok,
utan äfven sett begynnelsen till densamma, förklarade han
författaren sitt välbehag, uppmuntrade honom att fortfara samt
befallde sitt Råd äfvensom alla högre befälhafvare till sjös och
lands att meddela Adlerfelt alla nödvändiga underrättelser och
bandlingar. Denna Dagbok, som innehåller många ilpplysande
anteckningar om Konungens fälttåg och underhandlingar, flera
vigtiga acter och åtskilliga charakteristiska drag, fortsatte han
med en berömlig noggrannhet; den slutar med d. 26 Juni
1709, tvänne dagar före författarens död.
De, som tillhörde: K. Carl XU:s Hofstat och Cansli, måste
ej sällan dela hans krigares faror. Under belägringen af
Tborn 1703 hände det en morgon, då Adlerfelt ännu låg i
sitt tält, att en kanonkula strök öfver honom och slog sönder
ett par pistoler som hängde äfver hans hufvud, samt kastade
bitarna öfver hans täcke med ett förfärligt brak. Ett
ögounblick förot, då han hade satt sig opp, för att gifva sin
betjening några befallningar, skulle kulan hafva träffat hans
hufvud. — Han fick dock följa IKonungen allt intill det olyckliga
Pultava, der ban, bredvid Konungens hästbår, dödades af en
kanonkula,
- Adlerfelt hade, på HKonungens befallning, haft en
särskild omvårdnad om den unga Prinsen af VVärtemberg,
Maximilian Emanuel, som ifrån år 1703 åtföljde Konungen på haus
fälttåg. — Prinsen blef vid Pultava fången, men blef af
Czaren åter satt på fri fot och fick tillbaka både sina och
Adlerfelts saker. Efter Prinsens död samma år kom Adlerfelts
Dagbok ibland hans papper till Stutgard, skickades sedermera till
författarens broder, Hofmarskalken Carl Adlerfelt, och blef
efter dennes död 4722 tillställd författarens son,
HKammarjunkaren hos Hertigen af Holstein m. m. Carl Maximilian Emanuel
Adlerfelt, som öfversatte den på Fransyska och befordrade
den till trycket,
Då Konungen 1704 lemnade sin här en liten hvila och
tillät sina Ministrar och Generaler att emottaga besök af sima
Fruar i Heilsberg i Preussen, begagnade sig Adlerfelt af
tillfället och fullbordade en äktenskapsförbindelse, som han redan
fyra år föruti VWismar hade aftalat, Hans Fru återsåg honom
sedermera under Konungens vistande i Sachsen. MHon var ett
ganska bildadt fruntimmer och skref obehindradt flera språk,
samt gjorde, under sin mans ögon, på Tyska ett utdrag af llan.s
DagLok, ända till Ionungens intäg i Sachsen, hvilket hon lat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
