Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Adlerfelt, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v
ÅDLERFELT, Carl, 45
linier för bättre utseendes skull.” Önskas förslag till dessa
träns fredande. — 1764 d. 20 Sept. skrifver han: ”Som jag
kommit i erfarenhet, att en del jordägare skulle bli lidande,
om den för detta anbefallta pilplanteringen fings landsvägarne
skulle ske på dessas äkrar, så lemnar jag till N. N.
godtfinnande att med samma plantering längs landsvägarne förfara på
sätt, som mest passar sig, och minst förfördelar jordägarne....
Pilarna sättas i kanten af dikesgropen närmast landsvägen.”
Allmogen i Torna, Bara och Ilarjagers härader klagade
hos Kongl. Maj:t öfver Adlerfelts påbud om pilars och andra
vilda träns plantering, och i den derpå afgifna förklaringen
yttrar han: ”Allt sedan mitt anträde till höfdingstyrelsen uti
detta mig nådigst anförtrodde län, har jag bland andre
refvors botande i synnerhet varit omtänkt, huru och på hvad
sätt den härstädes nästan öfver allt befintliga skogsbristen i
möjligaste måtto skulle kunna ersättas. Vid den af mig straxt
efter min ankomst anställda resa omkring länet nästlidet år
på de vanliga utskrifningsmötena, gjorde jag till samtliga
närvarande invånarne bevekliga föreställningar om nyttan och
nödvändigheten af planteringars idkande och skoglupna markers
inhägnande, som man hittills på de flesta ställen alldeles
åsidosatt och uraktlätit; men med samlad hand och rättskaffens
flit borde ofördröjligen angripas, så framt ej hela detta
landet förmedelst allmän skogsbrist skulle lida en oundviklig
undergång, och blifva alldeles öde lemnadt, och som det
tillika skulle tjena till en prydnad för landet, samt derjemte till
en ofelbar rättelse för de resande, hvilka höst- och vintertiden
i mörker ofta fara vilse på slättbygden, utan att kunna träffa
rätta stråten, alltså sökte jag äfven uppmuntra vederbörande
alt, på sätt som redan i flere landsorter skett, på ömse sidor
om landsvägarna, hvar och en vid sitt vägstycke plantera ett
visst antal pilar uti alléer, (dock icke allt på ett år), af
hvilka de äfven genom huggning kunde förskaffa sig nödig
eldbrend. De närvarande förklarade sig nöjde, att nästk. värtid...
denna plantering företaga.” Sedan omnämnes tillsättandet af
Väg-Directeurer, och kungörelserna af d. 14 Juli 1764 och
Z Jan. 1763, ”hvaraf E, K. M:t i nåder täcktes inhämta, det
Jag aldrig påtrugat inbyggarne denna plantering att förrätta,
utan allenast derigenom sökt uppmana dem, att i verket ställa
en inrältning de sig sjelfva frivilligt åtagit, utan att utstaka
för dem, det alltsammans på ett år fullgöras skulle, men
hvilket de numera lika otvunget på de flesta ställen här i länet
vid landsvägarne redan förrättat, ehuru det förut visat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
