Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅDLER SALVIUVS, Johan. 39
na ej var fri från begäret att rikta sig, utan att så noga fråga
efter medlen. Uti Chanuts ”Negociations de Sutde” (p. 208. T.
J.) berättas, att Salvius hade ur abbotsdömet Hasfeld
(Harsefeldt) i Bremen fördrifvit abboten, sedan denne låtit skrämma
sig till en afsägelse och till sakens biläggande i godo på grund
af ett gålfvo-bref på samma abbotstift, som Salvius från
Drottningen i Sverige skulle hafva uppvisat. Salvii Fru hade
på grund af samma anspråk satt sig 1i besillning af kyrkans
egendom i Hasfeld. Den förut citerade, pasquillartade skildring
af Adler Salvius, som en hans f. d. skrifvare utkastat vid
underrättelsen om hans död, är visserligen alltför passionerad
och bitter, för att förtjena fullt förtroende. Anmärkas måste
emedlertid, att denna gör full rättvisa åt Salvii förtjenster
af det allmänna, i det den kallar honom en mot sin stat
redlig och trogen medborgare och mycket nyttig tjenare, likväl
med den dertill fogade inskränkning, att han för det allmänna
hästa högst ogerna underkastade sig någon penningförlust. Den
tillägger: ”Han var en bitter ovän af Canonici och andra, som
i Tyskland ägde andliga gods.” ”Vid sin död lemnade han
efter sig allsköns ägodelar, rundligt och präktigt husgeråd,
en rik boksamling, och ganska mäånga sköna och rika
landgårdar, och de flesta af dem hade han hvarken varit på, sectt,
eller bebott, och dessutom en omätlig rikedom i penningar,
hvilka han under oroligheterna i Tyskland med lätthet och
gcenom hvad medel som helst sökt förvärfva; men han ägde
endast allt detta, utan att hvarken förstå, vilja, eller kunna
njuta deraf, till egodelar rik, men till sinnelag behöfvande,
för arfvingarna rik, för sig sjelf fattig.” Detta utdrag lemnas
här, dels emedan det, oaktadt skriftens bitterhet i öfrigt, till
någon del öfverensstämmer med hvad som hos Chanut och i
Banérs biographi är anmärkt mot Salvius, och endast i
förening med dessa intyg säger något, då annars det fiendtliga och
hätska i framställningen gör, att denna, isolerad från andra
bevis, säger intet.
Till den tiden då Adler Salvius vistades i Hamburg,
medan Gustaf Adolph ännu lefde, hör uppträdet med snöplogen,
ke Tott. Denne sednare stannade qvar i staden, ”och skölte
hundar, hästar och sina nöjen, dessemellan med hård hand
hopskrapande penningar.” På Adler Salvii upprepade
varningar att i stället fullgöra sitt åliggande, som var att i
NederSaxen föra kriget, svarade den uppretade Totlt: ”är det nu
återigen så illa tillstäldt uti Sverige, att Bläckmästare väga
sig att cujonera Cavalierer?” Då Salvius på lionungens
anma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
