Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 A FZELIUS, Slägten,
varit utmärkt för kroppsstyrka och ordvighet, hvaraf ännu
åtskilliga sägner ibland folket gvarlefver. Namnet är taget från
ett gummalt Götbiskt ord: afse, som betyder en liten genom
en djup däld rinnande bäck. Benämningen Afzen har ännu
i dag en liten bäck, som flyter genom Marums och Wings
socknar. Häraf har troligen uppkommit så väl mansnamnet
Afse, som gårdsnamnet Afzesgård, ett hemman i
Broddetorps församling, der slägtens stamfader Afse Larsson hodde,
— En annan förklaring på namnets ursprung erhålles af en
anteckning i Dala församlings documentsbok, enligt hvilken
Afze Larssons egentliga nawmn skall varit Ahasverus, hvilket
genom sista stafvelsens bortkastande och ordens omflyttning
och bopdragning sedan förvandlats i Afse eller Afze. Atk
Afse Larssons barn antog äldste soner, Lars, tillnamnet
A/fzelius, då han 1694 blef Student i Upsala. Sedan han 1696
blifvit Prest, blef han först PastorsAdjuncet i Häggum och
derefter Comminister i Borgunda socken af Dala församling.
Hans porträt hängde linge i Borna kyrka. Han var en
särdeles ful gubbe med mycket tunnt och tappigt skägg.
Gemenligen kallades han Herr Lars i Borna; ett namn, som
bibehällits i de många sägner om honom, som ännu finnas, Han
var på sin tid känd för vackra predikogåfvor och mycken
vickhet och munterhet Då han som gosse intogs i Skara
gl;ola, återkom han, efter åtlla dagars vistande der, till fots
hem igen. Modren, som vid hans ankomst var ensam hemma,
frågade ”hvarföre han så snart återkom?” då han. svarade:
”Jag är redan fullärd.” Hon, lättrogen oeh enfaldig, trodde
det, och undfägnade honom på biästa sätt och lät efter
den tidens bruk om aftonen bädda säng åt honom på
bordet. Om natten bemkom fadren från en resa, och frågade
genast vid inträdet: ”hvem är det som ligger på bordet?”
Hustrun bad honom vara tyst och sade: ”Herr Lars.” —
”Hvilken Herr Lars?” — ”Var Herr Lars. Han är
hemkommen från Skara och är fullärd.” Med denna underrättelse lät
han sig nöja till följande morgonen, då han kallade Herr
Lars tuil sig och frågade: ”hvarföre han så snart kommit
tillbaka”, och fick samma svar, som modren förut fått. Fadren
ville då veta, hvad han lärt och frågade: ”Hvad heter häst
på latin?” Lars svarade: ”hästibus.” — Kärra? — svar:
”kärribus.” — Skara? — ”Skaribus.” ”Ja så”, sade fadren, ”kan
du intet mer latin, så sätter jag hästibus för kärribus och kör
dig tillbaka till Skaribuss” hvilket ock genast skedde. —
Under vistandet i Häggum, hade Herr Lars kommil i
försam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
