Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agardh, Carl Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGcARrRvu, Carl Adolph. 107
tarens framsteg. Likasom afståndet i rum försvinner genom
det förra, försvinner afståndet i tid genom det sednare. Man
utbyter nu mera motsvarande fordringar och skulder, ej blott
mellan olika riken och verldsdelar, men ock mellan olika
decennier och sekler. Man sammanbinder menskligheten i alla
dess dimensioner, och de olika tiderna lefva tillsammans som
nationerna på samma tid.” — Gagneligheten af statsskuld
försvaras genom Englands exempel; hvarvid Förf. söker bevisa,
att en statssknld, långt ifrån att i förening med ett
förståndigt fondsystem, böra betraktas såsom ett stundom nödvändigt
ondt, framkallar en stor industriel sörelse, nedtvingar räntan ,
skapar enskild och allmän credit; med ett ord i alla
rigtningar befordrar national-välmågan, samt om den ökar
skattebördorna, bereder en ökad latthet ält bära dem. o. s. v. Emot
dessa åsigter uppträdde en Rec, i Svensk Liter. Föreningens
Tidning 1853 N:o 57 o.f., som sökte bevisa, att England icke i
följd af, utan oaktadt sin statsskuld bhunnit till sin nuvarande
välmåga; Riksens snart derefter församlade Ständer funnos ock
icke benägna att antaga H:rr Björnstjernas och Agardhs system,
ehuru båda framställt det i plaLten af de mest bländande
färgor och ehuru det på sätt och vis vid denna Rnksdag
understöddes af sjelfva Regeringen. Han hända har man å båda
sidor gått för låugt. Det torde icke en gång lyckas namn(la
snillrike medboro’are att ofvertyga nationen, att statsskuld i
och för sig sJelf någonsin kan vara och blifva en källa
till rikedom; men det torde också vara mindre rigtigt, att med
den ofvananförde Rec. (sid, 617) endast ”i ett enda fall
medgilva statsskulds rättmätighet (och nytta), det nemligen då den
vore ett nödvändigt medel till Fäderneslandets raddmng vid
ett fiendtligt anfall,” Vi tro att samtiden har icke blott
rättighet utan äfven förbindelse att ”draga vexel på framtiden”,.
då de upplånta medlen användas till sådana ändamål (t ex.
productiva, industriella, defensiva), som, enligt menskligt
förutseende, ofelbart komme att gagna både samtid och
efterkommande, på samma sält som en husfader näppeligen
drager i betänkande att skuldsätta sig och sina barn, då han
genom ett upplånt capital kan verkställa en anläggning, som
han, efter en klok och försigtig beräkning, förutser komma
att ränta två- eller flerdubbelt mer än räntan på de för detta
ändamål upptagne penningarne. Hans arfvingar, längt ifrån
att med en sådan skuldsättniog, hafva anledning att vara
missbelåtue, böra i stället välsigna hans förutseende visbet. Helt
annorlunda är förbhällandet om en nation eller en familje-fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>