Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Almquist, Erik Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 ArmmoQuisTt, Lrik Jonas.
logica 1760. Linguarum Grxce et Hebroex Lector vid Gefle
Gymnasium 1766; prasiderade vid Prestmötet i Upsala 1771;
Pastor i Wendel 1774 efter erhållen nära enhällig kallelse af
Församlingen; Prost 1777; Riksdagsman 1778, 1786, 1792;
Theologix Doctor 1779; Ledamot af Kongl. Nordstj. Orden
1786. Pastor i Tierp 1789. Utan ansökan utnämnd till
Theologie Dogmaticx Professor vid Upsala Academie, med
bibehållande af Tierps Pastorat såsom Prexbende 1790. +tr d.
43 Mars 1808.
Doctor Almquist ägde en ovanligt vidsträckt och
grundlig theologisk lärdom förenad med en sann christlig fromhet.
Hans theologiska forskningar utmärktes icke blott af ett
strängt fasthållande vid Kyrkans lärobegrepp, utan ock af en
sjelfständighet, som för den tid, i hvilken han först uppträdde
såsom thevlogisk lärare och skriftställare, kan anses hafva
varit mindre vanlig. Ett märkligt exempel häruppå är, att
då han på anmodan af Samfundet pro Fide et Cbristianismo
författat sin ”Inledning till den Hel. Skrifts läsning”, nämnde
Samfund ansåg sig vid detta arbetes utgifvande böra beledsaga
det med följande i Företalet intagna reservation : ”Den
skiljaktighet i uttolliningen af några omtvistade Skriftenes rum, som
Läsaren finner hos Förf. och nyare Critici, har ingalunda undfallit
Samfundets uppmärksamhet. Fast mera har den gifvit
anledning till flera öfverläggningar. Men som äfven de nyaste
Skrift-Tolkares meningar deröfver äro skiljaktiga, och det
icke är eller blir Samfundets sak, at inlåta sig i disputeringar
och orda-krig, hvilka ock Paulus anser som mindre
upbyggeliga; så har man så mycket häldre velat lemna sådana
förklaringar alldeles oförändrade, och för den lärde Författarens
egen räkning, som man allestädes funnit dem öfverensstämma
med trona och syfta till Guds ära; samt derjemte icke tviflar,
det ju Auctor folat sin mening på de för honom bekanta
säkraste grunder: som han ock, om så skulle pröfvas nödigt och
nyttigt, icke lärer underlåta, at gifva dem nöjaktiga skäl, som
deremot säga.” Detta yttrande är icke utan sin
märkvärdighet, såsom ett charakteriserande drag af den tidens stränga
nitälskan för renlärigheten. Samfundet yttrar, att vissa
ställen i nämnde arbete väckt bekymmer och föranledt flera
öfverläggningar, men medgifver tillika, att dessa ställen
”öfverensstämma med trona och syfta till Guds ära” samt endast
röra ”skiljaktighet i uttolkningen af några omtvistade
Skriftenes rum”, dem Förf. sjelfständigt sökt förklara utan att låta
deras tolkniog sig förestafvas af ”nyare Critici” (2). — Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
