Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Almquist, Carl Jonas Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ArmouisTtT, Carl Jonas Ludw’g. 1539
jordiskt tillika — af caxlest sentiment och tillika ren natur.”
Det är begäret efter en förening af sädan art, som rastlöst
uppfordrat verksamheten åt två mycket olika håll. Så
öfvergaf jag hela det conventionella lifvet icke blott i litterärt af-.
scende, utan ock i lefnadssätt, och nedsatte mig i en
landsort, alls icke som herre, utan på ett ganska reellt
åkerbrukar-vis, utförande arbetet med egna händer. Man kallar detta
svärmeri. Emellertid voro orsakerna icke ytliga, utan djupa,
ursprungna ur stora inre behof, som väl många känna, ehuru
få gå dermed ut ända till det factiska, utan merendels nöja
sig med önskningar, och dröja med dem, utan vidare
extravagance, i sina kamrar. — Jag kan säga, så besynnerligt
det må låta, att det är det musikaliska sinnet, som i
hemlighet dominerat mig ända ifrån barndomen, i alla afscenden:
utan att sjelf spela ett instrument, är det Iikväl en slags inre
musik, som arbetat sig fram så väl i mina
lefnadsomständigheter, som i mina skrifter.”
H:r Almquists vittra arbeten bära alla stämpeln af en
utmärkt originalitet: men cmedan icke all originalitet är
populär, här allmänhetens omdöme om dem utfallit mycket olika.
I N:o 9 år 1854 af Svenska Litt. Fören. Tidning fäller Rec.
det omdöme, att ”Törnrosens Bok är ett verk, hvars lyten
äro ytterst lätta att undvika, men hvars skönheter äro ytterst
svåra att likna.” Dessa ”lyten”, hvilka till en stor del äro
frivilliga och bero af en egen uppfattning af Konstens
väsende, bestå i åtskilliga fel uti compositionen, såsom dels
osannokkheter, dels omöjligheter i planen, missteckning af
situationer, ett ofta bizarrt, stundom oädelt språk. Detta gäller i
synnerhet om denna poetiska samlings äldre stycken; nästan
helt och hållet hafva de försvunnit i den musikaliska ”Ramido
Marinesco”, 1i det mästerliga dramat ”Signora Luna”, samt
i det ännu otryckta skådespelet ”Isidorus”, i en antik,
storartadt enkel stil och äkta christlig anda; så att nästan
”hvarje nytt skaldeverk ådagalaggt Förf:s fortsatta stigande
på konstnärsbanan.” Om Signora Luna yttras: ”Detta
skådespel... är till namnet Tragedi mera berättigadt än något annat
hos oss bekant inhemskt försök i samma slag af skaldekonst;
ty det ultrycker fullkomligare denna diktnings-arts innersta
väsende. Ehuru icke varande så felfritt, som det, med ringa
mödas tillägg, kunnat vara, intager det och försvarar en
hufvudplats bland de inom Sveriges vitlterhet temligen
sällsynta poetiska skapelser, der det storartade och berömvärda
företer sig icke blott i hvad skalden telat eller åsyftat, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
