Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andersson, Christofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 ANDERSSON, Christopher.
ste han för tredje gången till samma rike; året derpå afgick
han till Elbing jemte Riks-Rådet Helger Carlsson Gere, för
att bilägga den missämja, som uppkommit mellan Svenska
Konungen och Dantzigsboerne. Samma år afreste han, jemte
RiksRådet Lars Siggeson Sparre, Birge Nilson Grip och Gustaf
Olofson Stenbock, till Köpenhamn, der han slöt med
Libeckarne en förlikning rörande betalningen af Kronans skuld, deras
förra handelsfriheter 0o. s. v. Samma år bevistade han tillika
med flera andra Riks-Råder mötet i Halmstad, hvaruti den tvist
afgjordes, som begge Rikenas undersåtare hade om hvarandras
gjordegods och egendom. Han var äfven närvarande på
sammankomsten i Öpslo 1542, deruti handlades om ätskilliga gods
i Norige, på hvilka Trud Gregerson i Danmark och Thure
Roos ömsesidigt gjorde anspråk. Slutligen blef han, jemte
Riks-Rådet Jöran Norman 1342 afskickad till Danska hofvet,
angående ett från Danska sidan gjordt förslag om utvägars
vidtagande till Kronorna Sveriges och Dannemarks inbördes
försvar. Under vistandet i Köpenhamn och sedan Riks-Rådet
Norman i andra ärender afgått till Pommern, lät Andersson
öfvertala sig att öfvergifva Konung och fädernesland, sannolikt
derför att han olofligen upptagit penningar i Konungens namn,
och sålunda måste befara att för lika brott lida samma straff
som hans företrädare von Pyhy. I denna afsigt gjorde han
sig sjuk och dröjde så länge på gränsen, till dess han fått
till sig sin fru, sina barn och sin lösa egendom, hvarefter han
begärde Konungens tillstånd att för sin svaga helsas skuld få
bhesöka Tyskland. Dock. återkom han aldrig, utan uppehöll
sig på åtskilliga orter (år 1344 vistades han i Wittemberg)
och skref först till Konungen och sedan till Svenska Rådet för
att ursäkta sitt afvikande. I ett bref af Arboga d. 26 Aug.
4544 svara honom Rådsherrarne bland annat: ”Utty hvilke
edre breff y eder fast och högt beklage, uttöffwer enn partt
edre missgynnere, som skulle staa effter eder... lempe och
vellferdh, och fast törste effter eder skade och förderff mett
mange andere stycke underlige och withlofftige meninger, som
wy doch icke förstaa kwane hvem y thermet menne” m. .m.
Fastmera måste de sig ”icke litthz forunndre” öfver hans egen
”Ustandafftighedt ,” och att kan icke i sin besvärsskrift
namngifvit någon viss person, hvarefter de fortfara sålunda:
”Thermed kere Her Christoffwer, synes oss ganska radeligt ware
att y wille ställe slige ugrunde och forgeflige meninger uttaff,
ech Ko. Mt. war allernad. Herre heller nager andre icke
wydere thermett beshwere, utan y wille fast mehre bessione och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
