Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armfelt, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 ArRMFELT, Carl Gustaf.
lyckligen utförda partier, bivistade han WVViborgs belägring. I
spetsen för sitt Carelska cavalleri, tillika med det Savolaxiska
infanteriet, gjorde han tvänne stora ströftåg i Carelen 1711:
vid Koitlax nedergjorde han helt och hållet ett
Rossack-regimente, eröfrade fiendens förskansade magasiner samt tog till
fånga manskap och hästar; vid Hanokela hof förlorade fienden
173 man på platsen, 7 Ofticerare, 68 man och 250 hästar
som togos af Sveuskarne, jemte ett stort spannmålsförråd.
4713 beordrades Armfelt med 1300 man till Helsingfors,
för att hindra Ryssarnes landstigning derstädes. Han lät straxt
uppbygga batterier och draga linier vid hamnen i staden, samt
dref Ryssarne, som med 5 galerer och många smärre fartyg
ankommit, med stor förlust tillbaka. Men några dagar
derefter anlände Czaren sjelf, med några hundrade galerer ,
blockhus- och bombarder-kitser, lade sig i bhamnen, sedan inloppet
nu mera icke kunde stängas, begynte beskjuta staden och
inkasta eldkulor, hvarjemte försök till landstigning gjordes på
ätskilliga ställen. Armfelt gjorde ett tappert motstånd; men då
staden mot en så öfverlägsen styrka i längden ej kunde
försvaras, antyddes dess invånare att begifva sig bort med allt
hvad bergas kunde, hvarefter staden sattes i brand, och
Armfelt drog sig till Borgå. _ _
Afven här infunno sig snart Ryssarne, och Arvmfelt ville
sätta sig till motvärn; men hindrades af den högsta
Befälbafvaren, Lybecker, som, oaktadt både soldaternas och böndernas
brinnande stridslust, och utan att göra det ringaste försök till
motstånd, fortfor att dräga sig tillbaka, till dess Ryssarne
hade intagit Åbo och Svenska arméen. vikit undan till
Tavastland, då han blef hemkallad och högsta befälet af Kongl
regeringen i Juni månad uppdrogs åt Armfelt, ”som hade både
länge och väl tjent utomlands; och ägde god credit hos alla,
som honom kände.” Han sökte då, ehuru med förminskad
styrka, att göra fienden all möjlig afbräck: afslog först d. 6
Oct. 1713 vid Pelkenä Ryska Generalerne Furst Galitzin och
Apraxin, men nödgades sedermera, efter ett förnyadt anfall
och ett tappert fäktande, hvarvid hästen blef honom
wundanskjuten, draga sig tillbaka genom Tammerfors till Österbotten:
Der förhindrade han Ryska Generalen Bruce, i Dec. s. å., att
med 8000 man tränga in i landet. Ryssarne förstärktes snart
ända till 18,000 man, och ehuru Svenskarne utgjorde knapt
6000 (enligt Armfeltska slägt-taflan, 4022), tvekade icke
Armfelt att, emot alla de öfriga befälhafvares råd och tillstyrkan,
våga en drabbning. Den inträffade, under en sträng kölds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
