Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armfelt, Gustaf Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅARMFELT, Gustaf Mauritz. 249
ledde Regenten; politiska skäl, dem häfderna ännu ej
kunnat eller få utveckla, förenade sig härmed; man nämner
ytterligare en försmådd kärlek, hvaruti den hos könet
lycklige Armfelt varit den segrande, med ett ord, Armfelt
bemöttes väl med mycken artighet, befordrades txll
GeneralLieutenant den 435 Maj 1792, men såg sig föranledd, att, i
Juli månad s. å., företaga en utrikes resa, för att sköta sin
hälsa. Under sitt vistande i Aachen blef han skiljd från
Öfverståthållare-embetet, och utnämnd till Svensk Minister uti
Neapel, dit han befalltes att skyndsamt begifva sig. Han
inträffade der om våren 1793. HEhuru sålunda aflägsnad,
underhöll han en oafbruten både hemlig och offentlig brefvexling
på Stockbolm. En allmän förändring af den högre
embetsmanna-personalen hade inträffat straxt efter Armfelts afresa ifrån
fäderneslandet. Han erfor ”den underbara nåd, med hvilken
konungamördame bemöttes, i samma moment tbronens och
KHonungens vänner förföljdes”; ”quil y a eu une consultation des
médecins sur les facultés morales ct phyanues du jeune ron,
pour voir si un jour il sera en état de reguer”; han ansäg
Konungens lif och regeringssättet i Sverige hotadt.
Dessa misstankar, grundade eller ogrundade, föranledde
Armfelt att författa bref och memoirer, genom hvilka han
blottade de planer han ansåg vara uppgjorda. Men för att
vinna det af honom åsyftade goda ändamälet, Konungens och
konungamagtens försvar, var han beredd att nyttja våldsamma
medel. — Han medgifver, i sin egenhändigt författade
lefnadsteckmng, att ”han var deciderad till ”remédes violents”, om
man antingen förklarat Itonungen oskicklig att regera eller
genom ständernas åtgärd bjudit till att förlänga dess
minderårighet. Han hade ej hesiterat att i spetsen för Dalkarlarne och
alla vältänkande Svenskar, möta detta våld med våld”, och
han skulle icke engång hafva skytt att af Kejsarinnan i
Ryssland begära ett penninge-bistånd. ”Hade han varit olycklig,
så hade han kanske begärt Rysk hjelp; ty med noga
eftersinnande hade det oket varit mindre farliåt, mindre odrägligt och
vanhedrande, än att stå under Reuterbholms spira.” Denna plan
var dock honom sjelf förbehållen, och blef ej meddelad åt
någon annan. — Det röjer sig likväl tydligt, att han. hatade sina
motständare mera än ett utländskt imflytande, ehuru han,
kanoske äfven inför sin egen inre öfverlygelse, förstod att bemantla
sina ätgärder, med sin kärlek till Ronungen.
Emcllertid bade hans fiender hällit vaksawmma spivner
omkrivg honom, äfven bland bans bhusfolk, samt lätit, på flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
