Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ascheberg, Rütger von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 Åsenrrzrrc, Rilger von:
gifvenhet och förtroende må här finna ett rum. På sitt
bröllopp vill Konungen ej be flera än Riksmarskalken, Hr Johan
Gyllenstjerna och Ascheberg. (Handl. t. Sk. H. V. s. 286.). Då
Ionungen beklagar att i Clas Fleming hafva förlorat en
trogen tjenare och stor man, slutar han: ”Gud bevare min käre
Ascheberg.” En annan gång: ”Gud låte mig finna min k. Herr
Kongl. Råd och Lärofader vid god hälsa.” Då Ascheberg
klagar öfver lamhet i handen, skrifver Konungen: ”Gud låte mig
behålla K. R. mycket länge.” Med dylika önskningar sluta
merändels Konungens bref. Viden mönstring på Kungsör
”skulle jag gerna se, att jag kunde hafva den lyckan att hafva Hr
F. M. här uppe.” Konungen önskar sig ”den lyckan att visa
regimenterna för Hr F. M. såsom min gamle lärmästare.” I
elt bref 1682 tackar Carl för den glädje F. M. yttrat öfver hans
tillfrisknande, och hvad sedan ”yttras att Hr F. M. ännu
hoppas få tumla med mig, derföre tackar jag Hr F. M. Jag
önskar intet mera’, än alt jag en gång kunde hafva den lyckan
att få tala med Hr I. M. och att vi tillsammans kunde rida
öfver grafvar och gärdesgårdar.” — ”Hr F. M. torde fortfara
med indelningen, tills det blir rätt hett, och när det kommer
dertill, boppas jag hafva den lyckan att vara hos Hr F. M.,
och sluta (tillbringa ?) mine dagar med en så käck och trogzen
Fältmarskalk.” — Om det år 1689 befarade Danska kriget
utlåter sig Konungen med det mest öppna förtroende för Ascheberg;
säger en gång, att ”K. R. torde med det första komma; ty
hans närvaro är mig högst nödig, på det jag med K. R. må
kunna öfverlägga om hvad som beböfves, i fall Gud skulle
straffa oss med krig.” Berättar för honom om stora
Commissionen, att den ”tuktar Herrar RiksRåden temligen, och mäste
de nu till Banken betala en post af 208,000 dir s.m:t
(förmodas vara misskrifning för : 28,000 dir s.m:t), som är till en
början, och när hufvudsakerna äro förbi, skall Fiskalen spela
, efterpjecen med dem.” Ett tillfälle då Konungen skämtar, är
vid AÅschebergs sons förestående giftermål. ”K. R:s son,
Grefve Gustaf föll i går ned från Predikstolen”, (säges skämtvis
om någon som det lyser för), ”jag menar, att Grefven väl skall
låta curera sig för fallet utan fältskär; ty Fröken Beata
Torstenson lärer väl vara det bästa plåster dertill.” (V. s. 72.).
I sitt testamente förordnar Ascheberg, att Grefskapet
Söfdeborg, och Ågerup och Säteriet Tosterup tillfalla enda
öfverlefvande sonen, Christian Ludvig von Ascheberg. ”Döttrarna
kunna ej pretendera suecession till Grefskapet.... Ehuruväl
min k. sons del uti det fasta godset stiger öfver dess ordinarie
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
