Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenhielm, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Noruenhielm, Anders.
Antogs 1686 till Prins Carls præceptor och fick året
derefter Cancelli-Råds- och Stats-Sekreterare-fullmagt samt
adlades. "Det ärefulla vittnesbörd tillhörer honoui med all
rätt, att ban troligen anförde sin höga Lärjunge uti alla
nödiga vetenskaper." Det berattas, att den .unge Prins Carl
erhållit rättighet att af trenne föreställde Upsala Professorer
utvälja till lärare hvem honom lyste, och att ban genast
utan någon tvekan räckt handen åt N. Afled i Stockholm
den 23 Dec. 1694 och begrafdes i St. Nicolai kyrka. Var
gift med Christina Jönsdotter.
N. anses, bland Upsalas latinare, såsom stiftare af
stilens classiska correclhet och var måhända den förste
infödde Svensk, som för latinsk vältalighet vann ett namn
(sedan kännare förklarat Prytz’ mindre välförtjent). Från
den epoch, som i Upsaliensiska latinitetens historia
slutades med Obrecht, den siste utländning i Skytteanska
ratbe-dern, kan man blott ställa Freinsheim, äfvensom nyssnämde
Obrecht, vid N:s sida. Bland den andra
vältalighets-periodens förnämsta mästare intager N., särdeles genom sin
cor-recthet, ett utmärkt rum, om han än af sin efterträdare
Lagerlöf liksom af Uppmärk, "Romerska vältalighetens
präktigaste stjerna i Norden", öfverträffas uti uttryckels kraft
och tankarnas rikedom, värdighet och mognad, eller han
för Bellman (hvilkens ädla "bild af menniskan och talaren"
bevakar den andra talar-epochens utgång, liksom N- dess
ingång) får stå tillhaka, när man företrädesvis afser
con-struclionens flytande ljudföljd i förening med den värdiga
och lugna gratie, som uppblomstrar utur adla tänkesätt, ur
ett blygsamt tillegnande af det sköna samt en fin käusla för
det sedliga och skickliga. Lundvall har lemnat en teckning
af vår romerska vältalighets trenne första epocher (1620, —
1680, — 1700), hvilken vi här anföra, då den så lyckligt
angifver den synpunkt, ur hvilken det sextoudc
århundradets latinska talare böra bedömas: "Det förra af dessa
bild-ningssladier företedde föga tillfredsställande framsteg. Med
undanlag af Freinsheim, och några få näst honom, sågs en
matt, smaklös och släpande diction genomtåga den länga
sträckan, med inströdt prål af lärdom utan urval, med facta
utan sinnrika reflexioner eller lifliga målningar, med tankar
utan lif och originalitet. Af den classiska vältaligheten,
hvars mönster man dock flitigt studerade och trodde sig
imitera, syntes ringa verkan på formen, än mindre på
halten: föga vårdades bokstafven, sämre anden. Det sednare
■tadiet deremot öppnade snart en bättre utsigt. Både i sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
