Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K o a d i n , Carl Gustaf.
91
lade ej mindre hans vidsträckta kunskaper, fin hans
urskill-ning och granskningsförmåga. Blef s. å. Amanuens vid
Bi-bliotheket. Presiderade följande året för andra delen af
samma disputation, hvarefter han på Ihres kallelse
utnämdes till Eloquentiæ et Politices Docens.
"Historien var den kunskapsgren, som för honom egde
det största behag; men i stället att, såsom hos ynglingar
vanligast händer, blott vara ett minnes verk, blef den för
Nordin ett ämne till eftersinnande och undersökning. Den
visshet, som utgör väsendet af all historisk kunskap, beror
på de källor, hvarur den hemtas. Denna betraktelse tillät
honom ej, att med blind tro antaga vissa foru forska res på
gammal häfd grundade uppgifter. Han skärpte sin blick för
att söka genomtränga tidernas mörker. Der ville ban
igenfinna sanningen i sitt upphof, och detta ändamål kunde ej
vinnas utan pröfning af de författares trovärdighet, som tid
ifrån tid förvarat minnet af framfarna händelser.
Fäderneslandets häfder voro de första, som ådrogo sig hans
uppmärksamhet. Första, frukten af hans skarpsynta bemödande
visade sig i de nämda disputationerna, hvaraf den första
undersöker och vitsordar authenticiteten af Konunga- och
Höfdinga-styrelsen; den sednare åter på ojäfaktiga skäl
bevisar, att det bekanta Runa-manuscriptet, Hjalmars och
Ramers saga, är understuckit. Den lärda verlden beklagar så
mycket rättvisare att vidare fortsättning uteblifvit, som
författaren i första delen yttrat sitt uppsåt att på lika sält
undersöka Påfven Gregorii IV:s bref, hvarmedelst Ansgarius
förordnades till Erkebiskop, Kejsar Ludovici Pii privilegium
för samma Ansgarius, Danaholms mötes beslut, Påfven
Aga-peti II:s bulla, Påfven Sylvester II:s bulla, innehållande
förbud af runornas bruk, Helge-Audsholms-beslutet, och flera
af våra Nordiska handlingar, om hvilkas ålder och
pålitlig-bet tvekan eger rum. Detta afbrott i ett arbete, som
lofvade så mycken upplysning, utmärkte likval ingenting
mindre än ett afbrott i Nordins egen forskningslystnad. Det
var snarare en följd af den ifver hvarmed ban fortgick på
en redan beträdd väg, och der mängden både af
efterspaningar och upptäckter icke lemnade honom tid att meddela
dem. Under sin befattniug med vården af den rikaste
litterära skatt fäderneslandet eger, fann han ett ypperligt
tillfälle att utvidga sina insigter. Der uppsökte ban med
noggrannhet, der mönstrade ban med stränghet de äldre
skrifter och handlingar, som tjent sednare häfdatecknare till
ledning. Der uppöfvade han sin förmåga att se sina föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
