Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordlindh, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordlind ii, Daniel,
103
Huspredikant hos Kongl. Rådet Grefve Fabian Wrede.
Erhöll 1700 Kongl, fullmakt på Folkerna pastorat i Dalarne,
men tillträdde icke, emedan han s. å. utnämdes till
Konungens Hofpredikant, såsom det säges på Enkedrottningens
recominendation. Han hade ovanligt stora prcdikogåfvor,
och predikade med färdighet äfven på Tyska språket.
Utsågs 1705 till Lärare i Theologi och Kyrkohistoria för
Hertigen Gari Fredrik af Holstein, med hvilken information ban
fortfor till 1716. Förordnades 1705. att såsom den äldste
bemraavarapde Hofpredikanten föra praesidium i
Hof-Consi-storium och förrätta Öfver-Hofpredikants-tjcnsten. Under
denna tid beredde ban till döden den ryktbare General
Pay-knll. Blef 1708 Kyrkoherde i Riddarholms församling med
Bromma præbende, oeh var äfven Contracts-prost i Vestra
Roslags Gontract. Flyttades 1710 till Clara; och St. Olofs
församlingar, som 1711 tillträddes. Utnämdes 1716 till
Superintendent öfver Carlstads stift oeb följ. året till Biskop
i Strengnäs, ehuru han i stiftet ej lärer fått många vota.
Theol. Doctor vid kröningen 1710. Riksdagsman vid 1710
års och a{la följande under hans lifstid infallande riksdagar.
Vid 1715 års riksdag biträdde hans deras mening, som
yrkade att Prinsessan och Senaten skulle åtaga sig
fredsveriset, men förlorade ej derföre den stora nåd Konungen
hyste för honom, oaktadt, som bekant är, Konungen befallte
Ständerna att skiljas, så snart ban fått underrättelse om
deras sammankomst och deras inblandning i ärender, om
hvilka ban ansåg sig ensam ega att besluta. Han var dock
ej vän af konungamaktens alltför stora inskränkning, ty
1710 förmente han, emot Erkebiskopen oeh majoriteten,
liksom Biskoparne Rudén, Iser, Lund och Bröms, Lagens
rätta mening vara, att Drottningen sjelf väljer Riks-Råd,
utan Ständernas förslag. Sedermera påminte han ock, att
eden om souverainetetens uthållande och emntstående vore
allt för svår "och varder görandes antingen oss sjelfve eller
våra barn till menedare, emedan den tid torde komma, att
Konungen får lust att införa honom, brukande dertill våld
och vapen." Vid samma riksdag Ledamot af Sekreta
Utskottet och af den inom detsamma utsedda deputationen till
Banco-verkets öfverseende. Rhyzelius i sin Biskops-ehrönika
berömmer honom mycket, såsom egande alla de egenskaper,
hvilka pryda en rättskaffens Biskop. Hos sin öfverhet stod
ban i mycken nåd. Enligt egen uppgift i Sekreta Utskottet
1719, hade Drottningen velat öka slalen åt honom, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
