Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyrén, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N t r É n , Carl.
131
Linköpings skola. Han hette egentligen Neuman, men som
hans compagnicbef hade samma namn, förbjöd öfversten
honom att behålla detsamma och inskref honom i rullorna
för Nyman. Sonen Carl visade tidigt den största
lärgirighet; fyra år gammal lärde ban stafva pà en enda dag, och
straxt derefter att skrifva. Hans föräldrar satte honom 1732
i skola hos en gammal gumma, der ban, skrifver ban, "pà
mindre än sex månaders tid 2 eller 3 gånger gick igenom
hela Lutheri Cateches med Svebilii förklaring, Hustaflan,
Athanasii symbolum och alla skriftens språk, så att jag
kunde bela boken pärm ifrån pärm utantill, och kunde svara
på alla frågor, hvar man tog dem. Mina föräldrar fägnade
sig väl mycket häröfver, men de beklagade tillika sin
oförmögenhet, att hålla informator åt mig. Och att utan
informator sända mig till Linköpings skola var ock för mycket
vågadt. Oetta och de två följande åren gick således förbi,
utan att jag annat gjorde, än öfvade mig i skrifvande, läste
Bibeln och repeterade Catechesen, till min faders nöje å
ena sidan deröfver, att jag vid de i kyrkan offentligen
anställda Catechismi förhör, äfven som vid husförhören, alltid
ibland mina jemnåriga svarade bäst, och aldrig lät någon
fråga gå mig förbi obesvarad; hvarföre ock min fader, till
att så mycket oftare få detta nöjet, eller ock kanhända att
skryta med mig, sällan eller aldrig lät mig försumma något
Catechismiförkör, antingen vår rote var inlyst eller ej. För
min del var jag ej heller nödbuden, att bevista samma
förhör; emedan det beröm jag fick, alltid gjorde mig samma
nöje som min fader." En latinsk grammatica och en
glos-bok lärde han utantill, utan att förstå det ringaste af
appli-catiouen. "Vid samma tid lät jag märka mycken hog för
musiken, i det jag använde alla mina lediga stunder till att
göra mig små violiner af trädstickor, på hvilka jag
applicerade tarmsnoar, som jag fick af min moder, samt
skrufvar och stall, tills jag ändtligen till marknadsgåfva fick en
liten krambods violin med stråke; bvaråt jag blef så glad,
som jag fått bela verlden, och var aldrig nöjdare, än då
jag antingen sjelf fick gnida på denna violin, eller höra
någon annan spela. Ja jag hade redan gått så långt, att jag
af eget gehör börjat spela de polskor och slagdängor, som
jag oftast hörde pigorna sjunga, och sedan jag fick denna
violin, fattade mindre håg för att läsa, när min fader
beslöt, att alldeles applicera mig till musiken." Gosseu
skickades 1735 till en organist i Skeninge för att vidare öfva
sig i musiken, och för att tillika skrifva, räkna och lasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
