Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Osander, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O 8 A K D S R , Olof.
233
seraudo den döde i likpredikningarne efter hans christendom
och lefverne och ej efter sterbhusets förmåga och vilja att
betala, drifvande vid alla synoder på vigten af
katechese-rande och ej blott predikande för folkets undervisande; gaf
dem, som sökt större pastorater, partes vid synodal-möten,
ej tillåtande afsägelse, varnande de i studier svage vid
ansökningar till slika pastorater genom förespegling om
åtföljande pligt att vid prestinötcn uppträda. Äfven
uppmanades Clerus att efterspana äldre minnesmärken och beskrifva
fornsaker. Särskildt recomtuenderades Dr Celsius till
upplysningars undfående under utarbetandet af sin Sv.
Kyrkohistoria. Comministrar och Adjuncter blefvo ej sällan
på-minte om skyldig uppmärksamhet mot pastorerne såsom
förmän, för enighets vinnande. Då O.’ som biskop utnämnde
sig sjelf till præses vid nästa prestmöte, kallades erkändt
svaga till respondenter och de käckaste kathederkarlarne
till opponenter, enligt S. Ödmanns upplysning.
I 0:s tid var en biskop en vigtig person inom "de
regerande Ständerna." Men här synes O. föga ha blandat sig
i stridsfrågorna. S. Ödmann berättar, huru O., som
tillfrågades om Pommerska kriget, svarade, att han deremot
bade intet att invända, tilläggandes: jag hoppas, att det
vördige ståndet bergar sig ändå. Han uttalade, hvad flera
presterliga riksdags-notabiliteter, med fäderneslandet på
lapparne, torde tänkt. O. bevistade riksdagarne 1740, 1742,
1751, 1735, 1760 och 1771 och predikade vid
riksdagens slut 1756 i Stockholms Sloi kyrka. Predikan trycktes
1757. I de utgifna protokolls-utdragen träffa vi först lians
namn, d. 22 Maj 1772, då ban, jemte hans prostar
Rog-berg och Ståhl*), förenade sig, med de biskopar, som
förfäktade nyttan af Wasa-Ordeus inrättning, anseende alt
presterskapet ej borde afsäga sig nåden att också
ihågkommas med gröna bandet. Secreta Utskottet hade nemligen
afstyrkt inrättningen och hade inoin ståndet en tolk i
prosten Carl Kroger, som fruktade, att slika uppmuntringar
*) Den tredje riksdagsmannen vid denna riksdag från Vexiö stift
var en Comminister från den lilla kaplanien Tutaryd, C. Kempff,
som anklagades att ha spelat kort om Långfredagen 1772 (se Bexells
Bidrag till Riksdd. historia I75S—78, s. 258); men "spclle så väl
sina kort", att lian samma år, nyss förut titulerad Kongl. Hofpred.,
utnämndes till Kyrkoherde i Alsheda, Vexiö stifts största pastorat.
Eu vink i frågan om nyttan af Comministrars representationsrätt
såsom Stånd! Dylika erfarenheter torde ha mest bidragit till lastens
förqväfvande bos Comministrarne att uppsända ombud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
