Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstiernska slägten.
239 *
Jtä 12. Christiern Bengtsson <1. y. till Mörby ocb
Steninge (son af J\? 11), var 1307 Riddare ocb Svea Rikes
Råd, då ban förseglade stadgan om femte mans arf, ocb
1508 var ban fullmäktigt Sändebud vid underhandlingarne
i Varberg, likasom åren 1513 och 1515 Sändebud i
Köpenhamn. Han undertecknade 1520, Onsdagen före
Allhelgonadag, den olyckliga arfföreningen om K. Christian II:s
antagande till Sveriges Konung, men blef dock på
konungens befallning den 8 Nov. 1520 halshuggen i Stockholms
blodbad. — Gift 1. med Margareta Tott, dotter till
Danska Rådet Laurens Axelsson Tott och dess sednare fru
Karin Eriksdotter Nipperts; 2. med Anna Seliestedt, dotter af
Maltbeser-Riddaren Pavel Arendtson Sehesledt från Holstein
och fru Elisabeth Podebusch.
Med sin första fru hade Christiern Bengtsson — den
enda då qvarvarande af hela den förr så talrika
Oxenstierne-ätten — inga barn. Med sin sednare fru deremot fick han
icke mindre än 12 barn, hvilka dock alla dogo straxt efter
födseln. Allt hopp tycktes vara förbi om Oxenstiernska
slägtens bibehållande.
Men den blef räddad på ett sätt, hvarom berättas
följande saga, hvilken Peringsköld ansåg trovärdig, emedan
han hört den "af fru Karin Bielke, som åter hört den flera
gånger berättas af sin moder, fru Ingeborg Oxenstierna."
Det var nemligen Hin Onde, som alltid bröt halsen af
Christiern Bengtssons barn, innan de hunno döpas. Alen kort
förut, innan fru Anna skulle nedkomma med sitt
trettonde barn, fick bon i en dröm den tillsägelsen, att det
skulle blifva en son, hvilken straxt borde döpas till
Gabriel; då skulle gossen icke allenast få lefva, utan ock
blifva stamfader för en stor och mäktig afkomma. — Hon
berättade drömmen för Herr Christiern, och då gossen straxt
derefter föddes, blef han verkligen kallad Gabriel, ehuru
ingen i slägten förut burit detta namn. Natten derpå
hördes den onde anden med buller och dån komma susande
genom luften. Dörren öppnades och en illskefull röst
ropade: Heter du Gabriel? beter du Gabriel? — En af de
närvarande hustrurna svarade: Ja! Gabriel heter han i
Herrans Jesu namn! Då slogs dörren igen så hårdt, att hela
byggningen darrade och förstugutaket störtade ned, hvarpå
anden försvann och lät aldrig mera höra utaf sig. Men
barnet växte till och vårdades under böner och sång af
gud-fruktiga qvinnor, och när dessa någongång slumrade och
gossen började gråta, framkommo englar i skepnad af små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
