Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Friherrliga grenen - 5. Oxenstierna, Bengt Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstierna, Bengt Gabrielsson. 267
hvilken icke kommit till efterverldens kunskap. Några
närmare omständigheter än dem vi nu berättat, äro mellertid
i hans lefnadsbeskrifningar icke anförde mer än den, ur
Köpings resebeskrifning hämtade, att Persiska konungen,
sedan han visat främlingen alla märkvärdigheter i sin trägård,
slutligen fört honom till en med ett guldstaket omgifven
enbuske, såsom den yppersta af alla sina rariteter, samt
frågat honom om han kände denna växts makalösa kraft och
egenskaper, hvarpå han svarade, att i hans fädernesland
vore alla backar och skogar fulla af sådana buskar.
Efter återkomsten blef O. Kammarherre hos K. Gustaf
Adolf. Ar 1621 blef han som legat skickad till Venedig
och efter återkomsten 1622 åtföljde han Konungen
beständigt under 4 år och var af honom mycket älskad och
värderad. Blef 1626 Gouverneur öfver Elbingen, hvarifrån
ban 1627 pä egen begäran erhöll ledighet och återvände
till Sverige, der han s. å. blef Öfverste-Stallmästare.
Förordnades 1651 att förestå Uofmarskalks-cmbetet hos
Konungen och skickades s. å. såsom Ambassadeur först till
Holland och sedan till Frankrike. Efter återkomsten i Mars
1632 förordnades han att som legat gå till Danmark och
blef s. å. i April Gouverneur öfver Augsburg och öfriga
land och städer i Schvaben, dem Kon. Gustaf Adolf
innehade. Gjorde 1635 en resa till staden Tolkemit i
Preussen, som han af bemälte Konung erhållit i gåfva. Ar 1634
förordnades han vidare till Gouverneur öfver Lifland och
Ingermanland, ett embete, som han med stort beröm
förestod, och blef s. å. Riks-Stallmästare och General-Gouvern.
öfver Lifland samt d. 12 April 1641 Svea Rikes Råd.
Ilan var gudfruktig och välgörande, i sitt umgänge
artig och språksam och såsom embetsmän skicklig och redlig
samt en god make. Han kunde med färdighet tala och
skrifva Latin, Tyska, Fransyska, Italienska, Spanska och
till nödtorft en god del orientaliska språk, isynnerhet
Persiska och Turkiska. Hans interessant och lärorika Dagbok
öfver hans resor medföljde hans Grefvinna till
Hessen-Hom-burg, men återkom derifrån slutligen till hans slägt i
Sverige. Hans vapen står på en af staden Augsburg slagen
medalj , och hans namn hafva sednare resande funnit ristadt
i ett kloster vid Ispahan, på ruinerna af Persepolis och i
ett kloster i Bagdad.
Han dog barnlös d. 9 Juni 1645 i Riga och begrofs s.
å. d. 6 Aug. i Riddarholmskyrkan i Stockholm, men blef
sedan nedsatt i Jäders kyrka i Södermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
