Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Grefliga ätten af Korsholm och Wasa - 10. Oxenstierna, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Oxenstierna, Johan Gabriel.
riks-ceremonierna sväfvade hans tankar bort- bland
sånggudinnornas lekar; sina ministcriclla noter älskade han att
skrifva på vers, eller åtminstone lät ban gerna sina
depe-cher åtföljas af ett epigram eller ett skaldehref. Man kan
alltså förundra sig öfver, att K. Gustaf III anförtrodde åt
denne Oxenstierna, som hvarken hette eller var en Axel,
så många diplomatiska värf, ja en tid högsta ledningen af
utrikes ärenderna, men detta finner sin förklaring deri, att
denne Konung var sin egen minister. Att han upplyfte
honom till hofvets högsta platser var så mycket naturligare:
dertill verkade skaldens ädla charakter, hans snille och
kanske mest magien af hans i svenska häfderna vördade uamn.
Deremot var hans kallelse till skaldekonsten sä mycket
mer ovedersäglig. Han infördes tidigt i Sällskapet Utile
Dulci, hvarest ban först väckte uppmärksamhet genom ett
Tal på vers d. 24 Jan. 1770, kort före hans afresa till
Wien; vidare genom en af Kellgren lofordad Ode öfver
Gustaf Adolph8 död, 1777, ytterligare genom sin
småningom utarbetade, styckevis meddelade, stora dikt
Dagens Stunder, utom åtskilliga mindre poemer, som dels
särskildt utgåfvos, dels infördes i Vitterbetsnöjen,
Samlaren, Svenska Parnassen, liksom i en sednare tid i Läsning
i Blandade Ämnen; märkvärdigt är, att Stockholms-Posten
icke nämnes bland depositorieriia för hans snilles alster. lians
sednare större poem i nio sånger, Skördarne, påbörjades
redan fore 1772: "jag bar bland annat ett slort poem i 3
sånger kalladt Skördarne, men ingen utom Gud vet när den
blir färdig’’ — skref han till Bergklint *). Arbetet utkom
dock först 1706. Till de berömdare bland skaldens öfriga
stycken böra Sången öfver Hoppet, öfver Ödet, öfver
Oskuldens Religion, Sagan om Disa; derjemte
åtskilliga af Skaldebrefven. Utomdcss skref ban ett stort
antal tal, jemte ett Äreminne öfver Gustaf III, hvars
samlade skrifter ban äfven besörjde. Sina egna arbeten
begynte hsn först samla och utgifva 1805. Mot slutet af sin
bana begynte ban sysselsätta sig med öfversättningar:
Miltons Förlorade Paradis fullbordade ban, men Tassos
Befriade Jerusalem endast till hälften.
Att ingå i en ästhelisk uppskattning af dessa arbetens
särskilda förtjenster, dertill sakna vi både förmåga och
utrymme; detta kan också anses öfverflödigt, då det redan
skett af en mästarhand, hans efterträdare i Svenska Akad.,
*) DelaGard. Arch. XI. i. 221.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
