Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Grefliga ätten till Södermöre - 14. Oxenstierna, Axel Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ol|ülTtHini, Axel Gustafsson. 505
eflcr afled, Tar O. en af de tvenne Riks-Råd, som vid hans
dödssäng voro närvarande.
Pà Nyköpings riksdag förmådde O. Enkedrottningen att
afsäga sig alla anspråk på styrelsen, och Ständerna att
förklara den unga Konungen myndig, ehuru han icke uppnått
den dertill lagliga åldern, hvarefter O. den 6 Jan. 1612
utnämdes till Riks-Canceller. Från denna tid blef, under
det att den kongliga hjeltens arm förde svärdet, O. själen
eller den drifvande kraften i hela statsmachineriet, så vid
riksmöten som rådslag, så vid diplomatiska underhandlingar
gom den inrikes förvaltningen; ja, dä Gustaf Adolph under
sina fälttåg emot Polen om höstarna rest hem, förordnades
O. nästan hvarje år till högsta styresman öfver hären ock
landet. Derjemte var ban Konungens rådgifvare i alla
andra vigtigare mål och gaf honom vanligen två eller tre
gånger i veckan vidlöftiga berättelser, betänkanden, memorialer
om landets ställning, underhandlingarnas och
krigsrörelsernas gång, inkomster och utgifter. Gustaf Adolphs storhet
var af den art, att han icke behöfde frukta att den skulle
undanskymmas - af sin Premier-Ministers förtjenster. Aldrig
hade verlden förut sett en vackrare bild af en ung ridderlig
monarch och en vis och erfaren Rådgifvare, som, olika i
allt, utom i kärlek till fädernesland och rättvisa, stodo med
hvarandra i den skönaste enighet och värderande hvarandra
inbördes. Väl stod i början Gustaf Adolph till O. i allt,
hvad som icke hörde till kriget, i samma förhållande som
lärjungen till mästaren, men sedan år och erfarenhet
kommit, jemnades mera förhållandet, så att bådas olika lynne
och egenskaper i rådslagen ersatte hvad som fattades den
andra. Konungen kunde någongång blifva otålig öfver 0:s
långtamhet och betänkligheter, sä att han vid ett tillfälle
utbrast: "Om icke min hetta satte lif i eder köld, så skulle
alltsammans stelna!" hvarpå Ministern svarade: "Och om icke
min köld svalkade E. M:ts hetta, så skulle alltsammans
brinna opp.’’ Annars erkände Konungen, alt han sjelf bade för
litet tålamod, för mycken hetta, för liten förställning, för
att kunna pläga underhandlingar med främmande ministrar,
med dem jemnka och pruta, hvarföre dessa, sedan de haft
företräde hos Konungen, alltid visades till O. Troligt är
att Konungen äfven mestadels, ehuru icke alltid, följde sin
ministers råd i hvad som hörde till förvaltningen, ehuru
äfven Gustaf Adolph i sina sednare år äfven deruti
förvärfvade sig insigter och säker blick, liksom å sin sida O. icke
saknade omdöme om krigiska varf och äfven deruti gaf sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
