Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paulinus, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Paulinus, Petrus. 103
som ett vittnesbörd om Papismens sanning, utan i och med
detsamma på Protestantismens villfarelse. Hela
presterskapet begärde genast hans straff. Konungen, som blifvit
vankelmodig i sin papism, måste afsätta honom från sin
Kyrkoherdesyssla 1590, och af Biskopen i Linköping blef
honom vid Upsala möte 1593 evinnerligen aftagct hans
prestaembete, det hans broder Laurentius Paulinus, som
sedan blef Erkebiskop, hvilken i collegii-förstugan var
tillstädes , skådade med sorg och gråt. Som ingen ville borga
for den afsatte, leddes han af profossen till sitt härberge
och blef der inmanad. Det var sedan Skepperus predikat
i Domkyrkan d. 6 Mars deputerade granskade den
försvarsskrift för Liturgien, som i K. Johans tid författats af P.
Paulinus, hvilken beskrifves ha varit närvarande vid mötet,
utan att nu bekläda någon syssla, "hatad och föraktad."
Vid förhöret, då han blef afsatt, sade han sig intet hafva
illa gjort. Men många uppstodo och vittnade mot honom.
Mag. E. Skepperus och Engelbertus, predikant i Stockholm,
hade de mesta klagomålen. Utom omdömet om Ståthållaren,
förevitades honom falska vittnesbörder, som han sjelf diktat
och tagit böndernas bomärken i Solna och Hackstad sig till
hjelp; ville så ock frälsa sig med vad hos Konungen. De
"falske vittnesbörderne" voro väl som dylika med bönder»
bomärken pläga vara, att de lika lätt förnekas som gifvas.
Hans uppsåt var nu troligen, att draga af riket till K.
Sigismund; men olyckan nedslog hans mod. Han utflyttade till
klockaren pà Munsö, der ban af sorg och ängslan ändade
sina dagar 1593 — ett farbroderns och Konungens offer.
Då man ser den både billiga och obilliga bitterhet,
hvarmed man under striden för sitt fäderneslands religiösa
frihet, bemötte K. Johans svage eller förvillade
handtlangare, måste man anse sannolikt, att om moraliska fläckar
af betänkligare art funnits hos Petr. Paulinus, de nog
blifvit af höljde och anfallen ej blott skett i allmänna ordalag*).
Huru högt dylika under partibitterhet kunna upptornas, ser
man mer än tillräckligt i det s. k. Vägepasset, ett
pas-quill som utkom, då ban ernade fly ifrån sitt fädernesland.
*) Det råa i hans spiåk får jemnföras med andras försök i
samma tid. Dock synea han ha varit primus inter pares. Han började
ett tal till Stockholms borgare: "J paddor ären icke värdige en
sådan hög och dyr man. Jag mr ock ett högre och bättre kall värd,
ön vara er kyrkiaherre. Lucifer må predika för eder." Stan finner
att hans fiender hade något skäl till sitt föregifvande, att ban var
"couceptus a Spirilus Superbiæ."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
