Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pechlin, Carl Fredrik, Frih. v. Löwenbach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Pechlin, Carl Fredrik. 138
riksdagens början på en cour vid hofvet. När Konungen i
stora Galleriet blef henne varse, gick han genast emot henne,
"Ah! Friherrinnan Pechlin! kommer Generalan upp till
riksdagen?" — Nej, Ers Maj:t, om icke Ers Maj:t önskar och
befaller; i sådan händelse skall jag skrifva efter honom,
och är Ers Maj:t ansvarig, att han då skall infinna sig."
—-"Alltid är ni söt och aimable, min Friherrinna; men jag ber
er för Guds skull, gör er i den saken intet besvär för
min skull" †).
Föröfrigt hade Güstaf III alltid visat Friherrinnan P.
mycken artighet, dels i följd af sitt ridderliga sinnelag,
dels kanske ock af politik. Dagen fore revolutionen gafs
Thetis och Pelée och derefter en stor souper pä slottet.
Mellantiden upptogs af spel; Friherrinnan förlorade cn
summa till Konungen, som i det hen emottog hennes sedel,
yttrade ban att han skulle gömma den såsom ett minne af
henne, tillika önskande att ban sjelf kunde hafva något
förhanden, som kunde göra honom påmind hos henne. Då
hon yttrade att ett sådant bevis visst icke behöfdes, för att
hågkomsten af H. Maj:ts ynnest alltid skulle lefva i hennes
tackaamma hjerta, svarade Konungen: "jag får snart se, på
hvad sätt ni kommer ihåg mig." Två år derefter erinrade
han henne om samtalet, tog cocardcn från sin hatt såsom
en skänk åt unga baron Pechlin, som’då var 11 till 12 år
gammal, och lät tillika åt honom utfarda en Fänriks
fullmakt *). När Konungen på revolutionsdagen red förbi
hennes fönster, hade ban skickat upp en adjutant för att be
henne vara lugn i hänseende till hvad inträffa skulle.
Äfven fröken Pechlin hade på ett mycket utmärkt sätt blifvit
bemött af både Konungen och Drottningen, ehuru de annars
ej plägade visa ogifta fruntimmer särdeles uppmärksamhet **).
Mellertid höll sig den gamle lurifax, utan att låta
sådana höflighetsbetygelser verka på sig, ständigt i sitt
aflägsna näste, lurande pä tillfälle att åter få börja sitt gamla
spel. Det dröjde också icke mycket länge, förrän denna
tid kom. Allmogen var högeligen uppretad öfver
Konungens brännvins-privilegium och den gamle "Patrioten"
underlät icke, att gjuta olja i elden. Så skref Gr. Wachtmeister
d. 50 April 1780: "Allmogen är verkeligen i stor gasning.
Det är så mycket, lättare för Pechlin att intala dem, som
nästan alla bönderna äro pliklfällde för bränvinsbränning,
så att böterna för dessa häromkring liggande härader gå till
†) Crusenstolpe, skriften 1720.
«*) Derst. sid. 285.
*) Ristell sid. 102,116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
