- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 11. Paikull-Quensel /
223

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pilo, Carl Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31 Pilo, Carl Gustaf.



egentligen lågt. Bland lians stora förtjenster synes den,
nog sällsynta, hafva varit, att ban kände sin förmåga och
Icke vågade sig in pä ett fält, der ban ej var saker att
lyckas. Derom vittna, bland mycket annat, valet af hans
högre ämnen och sättet att behandla dem. Djerfhet,
tragisk styrka och djuphet torde man få antaga ej lågo inom
hans sfer. De tyckas oförenliga med den smältande
harmonien i hans färgton, rundningen och behaget af hans ofta
obestämda former; troligen har ban derföre ej vågat måla
Kain fullt. Med en af dessa sköna skuggor ban egde i sitt
våld, höljde ban dennes anlete och ställde det så, att
uttrycket mera skulle anas än bestämdt uppfattas; dock
beräknade ban skuggans makt ocb att den skulle ge
hemskhetens stämpel åt en figur, den ban ej trodde sig om alt
f»r-läna all den gräsliga energi situationen fordrade. Så torde
ban ock känt behofvet att medelst färgspelets och
ljusdunklets tillhjelp dölja en mindre säker teckning och derföre äro
hans conturer så ofta svåra att noga följa. Derföre ock,
kanhända, insvepte han alla sina taflor i denna
genomskinliga ljushinna — om jag så får uttrycka mig — som ger
dem ett så magiskt tycke, ehuru den strängare kritiken ej
torde kunna godkänna den. Carnationen i Abels kropp är
bland det yppersta och har ett tycke af Rubens, nar denne
ej dessmer använder sina blå teinter. Förkortningen i
samma figur är bland de saker till och med hvarje profan, som
ville anses veta något om Expositionen, måste lära sig
utantill. Abels hufvud är ädelt, ställningen med armen till
hufvudkudde måhända litet sökt och sirlig. Om grupperingen
i "Abel och Kain" af skäl, som till en del ligga i ämnets
natur, är ungefärligen ingen, så ar den så mycket
talangfullare utförd i "La Charité Rouiaine." Det är en innerlig
känsla i denna tafla; men figurerna hafva mera behag än
djup i uttrycket. JYi 80, ett gubbhufvud, skulle man tro
vara ur Rembrandts skola. I färgens behandling är det svårt
att hinna längre; likaså att vara obestämdare i teckningen,
än hvad denna tafla utvisar. En ypperlig genretafla är
"Skomakaren" och visar hvad Pilo var i denna väg. Den
naivetet och godlynthct utan all flärd, som ligger i figurernas
uttryck, intager på det högsta och behandlingen af denna
interiör är hvad den borde blifva under Pilos hand."

Hans förnämsta arbete är naturligtvis den stora
krö-ningstaflan, hvilken han vid 70 års ålder började, men icke
hann alldeles fullborda. Densamma uppsattes på
Drottningholms slott. Eu ref. af 1841 års konstexposition har efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/11/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free